Vilken riktning?

Jag skulle vilja veta vilken riktning ni ser för era karaktärer. Vad vill de?

Jag måste medge att jag har tappat uppfattningen om vad de flesta utom Porfirio är ute efter.

Jag är rädd att låter er andra bli supportkaraktärer till honom, men behöver mer att gå på när jag sätter scener för er.

Scen 39, Cyril återvänder

Det är skumt i Porfirios tält och den lilla strimma ljus som släpps in när en djurhud lyfts upp mäktar inte skingra skuggorna. Det luktar instängt och tjockt av päls och härsket fett.

Prinsen är i färd med att packa sina få tillhörigheter, för vilken gång i ordningen lämnas osagt.

"Du har sökt mig" säger Cyril.

Scen 38, Porfirios barn

Flera dagar senare pågår förberedelserna inför Porfirios och Akkas giftermål. Det är liv och rörelse i urga-lägret. Vasilij står och ser ut över snövidderna som gnistrar i solskenet och blir den förste som får se Victor komma stapplande in i lägret med ett barn i sin famn.

Kör!

Aktiviteten

Hej alla.

Det är väldigt låg aktivitet just nu. Jag har själv haft fokus på annat den senaste veckan och har full förståelse för att annat kan komma emellan. Samtidigt har jag själv egentligen möjlighet att lägga ner tio gånger så mycket tid på spelandet här som jag gör. Många stunder sitter jag nu framför datorn utan att göra något meningsfullt, just det jag vill stävja med att sätta igång det här.

Det känns som spelandet gått i stå just när det egentligen är ganska spännande och så känns det svårt att dra igång igen.

Så jag vill kolla om alla är sugna på att fortsätta, och om så att vi alla hjälps åt för att öka aktiviteten.

Allmänna tankar kring spelandet kan tas i den här tråden tycker jag, om det är något ni tänkt på.

Scen 37, Privat samtal

Porfirio och Nanoq rör sig mot en utgång i den bakre delen av kammaren. Qu Thula Shu låter nyfiket detta ske.

Gången lutar svagt uppåt och är i sin mynning dränkt i soljus och två vakters långa skuggor kastas ner mot krigarkvinnan och arvprinsen där de halvvägs stannar och börjar samtala.

Scen 36, Förföljda!

Det är skymning. Solen sjunker ner bakom de taggiga bergen, och svagt hotfullt träder skräckens måne fram i skyn. Rubiccia säger att ni nu är på väg in i Urga-land, och att ni kanske redan nästa dag ska stå inför prins Porfirio.

Det är i denna stund som ni upptäcker att ni är förföljda.

En grupp män springande till fots och en häst som bär två män. De sporrar riddjuret och spränger upp vid Victors och Rubiccias sida. Barnet har börjat gråta.

"Det är dem! Förrädaren och främlingen!" skriker mannen som sitter bak. Victor kan se att det är en av männen från två kvällar innan, en av dem som sänkte svärden.

Mannen vid tömmarna känner Victor igen men minns inte namnet på. Det är en officer från Maldor som reser med handelskaravanen som vakt.

Han ser ut att känna igen Victor också.

"Kapten, ta barnet och ta ett kliv bort från besvärjaren!" Det är inte så mycket en order som en uppmaning, jämlikar emellan.

Rubiccia räcker över barnet innan mannen talat klart. Ger det till Victor och säger "Spring, spring för ditt och barnets liv, fly inte, spring med mod till Porfirio och gör det som måste göras."

Så tar han ett kliv mot hästen.

"Jag kan inte dö."

Scen 35, Inför Qu Thula Shu

Porfirio, Vasilij och Nanoq är alltså alla bland dem som träder in i ett salsstort tält i urgalägrets mitt. Om ingen föreställt sig det så, så vill jag berätta att när jag beskrev gångarna som nergrävda så var det i snö. Väggarna här är alltså delvis snö, is och ris. Över era huvuden välver sig en kupol av skinn och kvistar.

Sång (jag föreställer mig någon slags dov strupsång) brister ut i full styrka när ni träder in i kärntältet. En högrest, smal, äldre kvinna går runt bland en ansenlig mängd församlade stammedlemmar. Hon rör vid dem, ser dem i ögonen. När båren med Akka och ni andra kommer faller hon på knä vid båren och för sin hand i luften över Akkas kropp, från fötterna till huvudet, och säger "lilla vind ...". Sedan, fortfarande stående på knä, slår hon ut med armarna vänder sig mot Porfirio och säger "Vårbringare!" på en bruten Goren-dialekt.

Scen 34, Ut ur berget, in i elden

Just när det känns som om gångarna och mörkret aldrig skulle ta slut, kommer Rubiccia, Victor och barnet ut ur en trång, hög och smal öppning. En liten stig leder ner till fastare mark på bergssluttningen, och en bit bort flammar en svag eld. Det är natt, men så mycket ljusare än under berget.

"Vi måste värma barnet, kanske få något att äta" säger Rubiccia och går mot elden.

Victor kan skymta åtminstone tre figurer runt elden, de ställer sig upp när Rubiccia närmar sig dem.

Scen 33, Sinaaq

Det lilla tältet är trångt, men förgrenar sig i två grävda, förvånansvärt breda, gångar, täckta med välvt, uppspänt skinn. Man kan gå raklång. En man möter upp och visar åt den ena gången. Urgamodern vill genast möta alla, och har begärt att Akka ska föras till henne.

När båren bärs åt det hållet och ert sällskap går förbi mannen drar han Naoq åt sidan, in i den andra gången.

"Jag har befallits föra dig hem, inför modern, men först, oh, Nanoq, måste jag få träffa dig själv. Jag har saknat dig så!"

Sinaaq har tårar i ögonen när han fattar Nanoqs händer.

Urga

Jag insåg just att ammennispionens närvaro i  Urga kan betyda många väldigt olika saker. Ingen av dem är bra. Flera tillintetgör mina planer fullständigt. Suck. Nåväl. strunt i det så länge.

Jag vill veta mer om Goren. Både sådant som Porfirio känner till sedan tidigare och sådant han fått reda på under resan. Allt är naturligtvis av intresse, men just nu frågar jag mest för att min plan var att sluta en allians med Urgafolket. Och då vill jag naturligtvis veta sådant som är av betydelse för den planen.

Som jag har förstått läget:

Urgafolket är någon sorts urbefolkning som trängts tillbaka, illa sedda av Gorens civiliserade elit. Jag har fått för mig att stora delar av det som nu är Goren i forntiden tillhörde bara Urga. Nu är de emellertid underställda Gorens överhöghet, ungefär som tex samerna i Sverige tvingats vara svenskar och lyda under den svenska kronan.

Den legitima makten i landet är sedan länge Gorens kungahus vilket (på pappret) Porfirio är regent över nu när alla andra dött.  

Min plan är att ge dem tillbaka självstyre över väldigt stora delar av Goren. Här talar vi om en stor eftergift, där jag egentligen bara vill behålla kontrollen över städerna och vissa betydelsefulla handelsrutter. I utbyte kommer jag att vilja ha en armé. Jag kommer att vilja att man erkänner Porfirio som kejsare (eller vad titeln nu är) över Maldor och hela den kända världen, samt att man går med på att vissa kärnverksamheter beskattas (handel, gruvdrift och kanske något mer). Slutligen har vi några religiösa spörsmål som behöver redas ut.

Tanken är naturligtvis denna: Porfirio säljer (nästan hela) Goren i utbyte mot en armé som kan driva tillbaka Ammeni och i förlägningen placera honom på Maldors tron.

Frågor:

Vem regerar över Urgafolket? Är det en man eller en kvinna? Jag har ett vagt minne av att det skulle vara en kvinna, men hittar inte referensen. Är hon ogift?

Går det att ordna någon sorts lite skissartad karta över landet? Jag har inte alls klart för mig hur saker och ting ligger i förhållande til varandra här i Goren. Och världskartan går ju inte direkt in på detaljer.

Är det något mer som Porfirio borde känna till, som är en del av din backstory, Anders?

Vad tycker Måns?

Scen 33, Genom berget

Ljuset som fanns i mörkret därute har sedan länge försvunnit. Härinne är det svartare än svart. Victor har varit i gruvan, men alltid fackelupplyst. De här gångarna går inte att jämföra.

Helt mörkt är det ändå inte, men auran som skimrar kring Rubiccia gör mörkret än mer påtagligt. De enda ljud som hörs är svaga droppanden och lätet från barnet Rubiccia bär i sin famn när det suger på hans finger.

"Undrar du inte vart vi är på väg?" säger Rubiccia.

Scen 32, Hos Urga

Sällskapet har nått fram till Urga-stammens huvudläger. Det är en gnistrande vacker gryning, och två spejare som skickats i förväg för att anmäla er ankomst har orsakat uppståndelse och många har kommit er till mötes, pratar, sneglar mot Porfirio och vandrar bredvid Akkas släde.

Mitt bland dessa, av henne så länge övergivna, människor ser Nanoq plötsligt en såväl främmande som bekant gestalt. Vad gör Nanoq?

Vasilij ser en person bland de många nya, röra sig emellan snarare än bland dem, och när en solstråle bryter över höjden och kastar ljus över mannens profil, som en blixt: Vasilij på britsen, vinflaskan, mannen från ammeni! Vad gör Vasilij?

Porfirio, har sett en av de många nyanlända komma fram till honom, flera andra rör sig kring honom, men den här mannen, tunt klädd, sträckte upp en hand mot Porfirios ansikte, smekte honom, log och går nu, kan Porfirio se över de som trängs runt honom, genom folkmassan mot Nanoq. Vad gör Porfirio?

Scen 31, Victor bland råttmän och ruiner

Okej, så vad har hänt med Victor? Senast vi såg honom leddes han i i ett tält av Rubiccia, och han, hans skyddsling Nica och vännen Silvio befann sig alla i lägret.

Vad skulle du vilja se nu Johan? Säg till om det är något särskilt, eller om du känner dig övergiven, annars så sparkar jag igång den här scenen snart.

Scen 30, Vasilij och Porfirio på väg mot urgaiernas ledare

Okidoki, jag föreställer mig det här som en säsongsstart i någon tv-serie, där ett litet tidshopp ägt rum. Som åskådare förstår man snart vad som skett.

Vinden viner. Snö sticker i ansiktsskinnet. Det har gått två nätter sedan urgaierna lovade att ni snart skulle vara framme. Nu stannar spejarna sällskapet och säger att man sett spår strax österöver, som löper parallellt med er riktning.

Mannen som kallar sig Shauk vänder sig till Porfirio och förklarar att ni ska försöka falla in i det andra spåret och undersöka vilka som lämnat det.

Den lilla gruppen sätter sig i rörelse igen.

Paussnack

Hörde av Måns idag att han tänkt starta en sån här post ganska länge, så nu förekommer jag honom. Som av en händelse satt jag och läste igenom en del av scenerna idag. Det har varit rätt skönt med ett litet avbrott på sätt och vis, men nu börjar jag sakna spelandet rejält.

Min semester har precis börjat och jag kommer att vara i gotländsk exil en vecka, sedan skulle jag kunna tänka mig att börja spela igen. Eller snacka om att spela om inte annat.

Hur ser det ut för er? Spelar ni något annat? Är sommaren så behaglig som man vill minnas mitt i vintern?

Själv spelar jag inget rollspel för tillfället men slukar sinnligt säsongens pakistanska mango, läser bra böcker, dricker förstklassigt te och får stryk i Super Smash Bros Melee och Carcassonne av mina barn.

Inför säsongsavslutningen

Så, jag tänkte kolla vad ni vill göra omedelbart efter de senast avslutade scenerna.

Peter, Jonas och Måns har fyllt på poolerna. Johan, vad gör Victor med Silvios utsträckta hand?

Vill Nanoq för Akka till Urga?

Vasilij bestämde sig för att följa Porfirio. Vad gör de två nu, när de kommer ner från berget?

Scen 29, Victors vita flagg

Victor vill rida in i lägret och mäkla fred. Han tar med sig Gaio och, gissar jag, Nica.

Vi skulle kunna göra en konflikt av att smyga undan soldaterna från Maldor - om du vill göra det i hemlighet, Johan - men jag tänkte starta med att de klarat det.

Lite senare idag startar jag i så fall scenen direkt vi lägret. Låter bra?

Scen 28, Nanoq och Cyril

Pool-refreshment-scen för Nanoqs Vigor. Nanoq och Cyril har dragit sig undan till en enslig grotta en bit från lägret och ser om varandras sår.

Innan vi sätter igång behöver jag vänta till senare idag för ett par detaljer.

Scen 27, Porfirio och Vasilij

Pool-refreshment-scen för Porfirios Vigor. Porfirio och Vasilij bestiger en bergstopp i gryningen.

Ge mig till lite senare idag att rama in den här ordentligt.

Bringing Down the Pain

Jag känner mig jättestörig och menar inte att vara dum och klagig. Jag är helt redo att göra saker och ting på det sätt som ni andra vill, om ni tycker att jag har fel.

Först vill jag citera mitt eget inlägg i en annan tråd.

Scen 26, Rådslaget

Fast de andra scenerna inte är formellt avslutade startar jag den här. Jag tycker det är ett bra startskott för vad man skulle kunna se som nästa "story arc" i det här spelet.

Innan det blir någon egentlig sceninramning, vilka är närvarande, vad finns för agendor osv?

Metasnack och sammanfattning

Det hände en hel del oförutsett under "gruvscenen", och mycket av det samtidigt och på olika platser. Som kan utläsas av Jonas senaste inlägg så råder viss förvirring över var vi befinner oss, i fiktionen och som spelare. Det är mitt intryck att det inte bara är Jonas som är något villrådig så jag vill ta en kort paus från alla scener och snacka igenom det här. Vi fryser där vi är och kan förhoppningsvis återuppta spelandet med alla på samma sida. Vad har hänt, vad vill vi göra? Vilka viktiga fakta har etablerats och utgör nya grundförutsättningar?

Själv tycker jag att jag har överblick, men jag kan mycket väl ha missat vad ni som spelare är ute efter och missförstått vad era karaktärer vill, så det är tillfälle att prata om det också. Jag tycker det är viktigt, för min känsla är att det är en liten dipp i engagemanget, och är det på grund av att mina bidrag missar målet vill jag gärna veta det.

Scen 25, Cyril i bojor

Vakterna för ut Cyril och kedjar fast honom vid en av vagnarna, de tunga som är avsedda för att frakta sten från gruvorna. Nanoq väntar tills vakterna avlägsnat sig en bit innan hon kysser honom djupt. Sedan, förbannad, skjuter hon honom ifrån sig.

"Vad gör du här?! Du försätter oss båda i fara? Vad tänkte du??"

Scen 24, Victors vidare öden

Väldigt dramatisk utveckling av Victor i förra scenen. Han spetsar ovilligt Porfirio och ser sin vän byta sida, eller snarare sig själv stående kvar på andra sidan utan att själv valt det. Så tar han med sig Nica och flyr. Vad händer nu?

Johan,

Jag känner mig inte riktigt bekväm med att bomba på här, utan vill låta dig ta initiativet. Jag skulle gärna "rollspela" lite mellan Nica och Victor också, som ett sätt att hämta andan och låta saker sjunka in, så jag finns här för det, oberoende vart du vill ta det.

Scen 23, Cyril rider in

Det är gryning. En ryttare spränger in i lägret på en utmattad häst. Vakternas rop väcker alla och går man inte ut ur tälten tränger rösterna in genom tältduken.

"Nanoq! Nanoq! Var är du?"

Och så vakternas ...

"Stanna! Stig av hästen" "Vem är du"

"Var är hon? Nanoq!"

Mannen med det långa, vitblonda håret hoppar av hästen. Med vakternas vapen riktade mot sig och med allvarlig röst:

"Jag kommer med bud från Goren. Var är prins Porfirio?"

Scen 22, Genom tunnlarna

Detta har hänt:

Nanoq hittade fram till grottöppningen där ett par råttmän visade den sista gruppen urgaier in i tunnlarna. Ingen frågade efter Klo. I svartaste mörker färdades de sedan. Inte särskilt djupt som det tycktes, men i en stor kringrörelse. Nanoq kunde känna råttmännens pälsar, kladdiga av fett mot sitt skinn. Ett tag var det som om hon såg Rubiccias aura långt därframme, sedan var det alltomslutande mörkt igen. Så inte längre råttmännens hår och skrapande, nosande heller. Famlande i mörker. Någon där.

Till protokollet

Jag har funderat lite över duellen, och tänkte bara att jag skulle kommentera en sak som jag hoppas att ingen har missförstått.

Jag gjorde väldigt klart vad jag hoppades skulle hända under duellen. Dessutom var jag nästan övertydlig med hur mycket jag önskade att det skulle gå min väg. "Väldigt, väldigt" tror jag var orden jag använde.

Betyder det att jag tycker att ni andra bör försöka tillfredsställa mina önskemål? Absolut inte! Just osäkerheten om vad det egentliga utfallet kommer att bli är en del av tjusningen, det är en del av det som gör mig engagerad i spelet. Att jag är engagerad och hoppas intensivt på en viss händelseutveckling betyder inte att jag förväntar mig eller ens vill att mina medspelare skall göra mig till lags. Jag hoppas att ni inte trott något annat.

Tack för ordet.

:)

Scen 21, Boom

Vasilij har flytt från förvirringen. Utan att riktigt förstå varför eller hur finner han sig i förrådet arbetarna har. Här är tomt. Han är ensam. Några frusna skinkor hänger från en takbjälke. Annars är det bara sprit som finns här.

Flera tunnor står med sitt kalla frestande innehåll i ett hörn.

Scen 20, En väg bort från allt?

Om vi tänker oss att vi sett de senaste händelserna i en utdragen slow motion så är det nu det börjar rulla igen. Jag kan tänka mig att till och med ljudet försvann ett tag, och när det åtevänder är det en kakafoni.

Porfirio har själv spetsat sig på Victors svärd genom att dra honom mot sig. Han säger något spooky och ödesmättat.

Victor har inte fått till någon förhandling om Nica eller Silvio. Silvio har ställt sig upp och lagt en hand på svärdshjaltet. Folk börjar rusa upp mot gruvan. Bort från gruvan. Ner från gruvan. Hästar gnäggar. Facklor flammar.

En röst, bakom Victor:

"Kapten, sitt upp! Vi måste omgruppera och ta kontroll över situationen!"

Victor ser en sergeant till häst, och med tyglarna till en annan i handen.

Frånvaro

Vi kan ju lika gärna ha en post för sånt här. Jag kommer att åka till Milano imorogon och blir borta hela veckan. Jag kommer att ha minimal eller ingen alls tid framför en dator. Hoppas ni klarar er utan mig ett tag.

Tärningsslagen

Hey, verkar inte tärningsslagen bli lite märkliga när vi använder bonustärning? Jag kollar historiken noga nu för första gången och det verkar som den inte släpper den sämsta tärningen alla gånger.

Eller har jag fel?

Som nu när jag slog med en bonustärning för Klo, så slår jag fyra tärningar men rullaren ser ut som om den behåller + - 0 vilket ger mig resultatet 0 och får mig att stanna på 2. Men den sämsta tärningen (-) är inte borttagen utan det är istället en 0.

Ska vi kanske använda koden XdFb3 istället? Blir det något meck med drop lowest som jag inte fattat?

Scen 19, Klo och kniven

Måns, om inte du vill annat så ramar jag in en scen där urgaierna, inklusive Nanoq, är på väg mot den härligt förvirrade plats som är gruvan just nu.

Klo har hållt sig i närheten men precis utom hörhåll när Rubiccia berättade sin historia. Nu, någon timme senare, i rörelse, håller han jämna steg med Nanoq men kan inte hålla tillbaka sin nyfikenhet. Snabba steg krasar över skaren.

"Sade han något om kniven?" Kort, rakt på sak.

Scen 18, Rubiccias berättelse

Jag vet inte om jag är ute efter konflikt här, mer kanske ett litet mellanspel än en dramatisk scen, men vi får väl se.

Rubiccia drar efter andan.

"Du kallade mig förrädare. Det är förvisso sant, men vad har jag förrådit? Inget annat än mig själv och min vision. Jag har varit långt härifrån, på platser du inte kan föreställa dig, och jag har sett saker som ännu inte skett. Men jag har varit godtrogen och lättledd, framtiden är inte lätt att förnimma, och tecknen jag tolkat som ekon av en dröm. Jag trodde Porfirio var Gorens son, men nu förstår jag att Porfirios son är Gorens son. Jag trodde att Porfirio var klingan som skulle skilja det förflutna från framtiden, men förstår att även det var fel."

Han gör en paus, och betraktar Nanoq.

Scen 17, "Duellen"

Spännande det här!

Efter att ha välsignat arbetarna och bland dem Vasilij så vänder sig Porfirio om och går mot Silvio.

Silvio har i sin tur gått fram till Vasilijs mor, och kallat henne vid namn. De står nu och ser på varandra.

Peter, scenen är din! Men jag tänker mig att vem som vill och var närvarande i den tidigare scenen är fria att handla. :)

Scen 16: Att tala till folket

Porfirio går fram till den lilla gruppen arbetare som samlats utanför gruvan. Han känner säkert igen Vasilijs mor från hovet. Försiktigt kysser han henne på pannan när han passerar, vilket inte alls är likt honom, innan han vänder sig till de församlade männen.

"Man säger oss att här finns rebeller, arga män som tröttnat på att få betalt i vin och maltdrycker, medan frukten av deras arbete upprätthåller arméerna i norr. Man säger oss att här finns ett pyrande missnöje inte bara med soldaterna från Maldor, utan också med oss och med vår fader regenten.

Vi är inte här för att straffa denna vrede, utan för att underblåsa den. Vi är inte här för att kväva det rättfärdiga missnöjets glöd. Nej, vi är fnösket som antänder den gudomliga vredens dånande brasa.

Se på oss! Vi är den renande elden. Vi är Absolon Rex och vi är här för att välsigna er."

Härnäst vill jag använda min Secret of Blessing, men först kanske ett Orate vore på sin plats för själva talet?

Jag struntar i vem som hör mitt lilla tal. Har Victor hållit sig inom hörhåll? Silvio?

Scen 15, Nanoq och Akka

Eller vad fan, här kommer den.

Urgaiernas läger ligger i en kraterliknande sänka. Nanoq finner stammen förstärkt med en inte oansenlig mängd råttfolk. Akka leder dem rakt mot en eld där en man genast ställer sig upp. Nanoq förstår direkt att det är Rubiccia.

Akka, på ert språk, "här är vår nye strateg".

Rubiccia, "är det här Porfirios spion?"

Ett par råttmän fingrar på Nanoqs svärd.

"Han har en plan för hur vi ska slå ut styrkan Maldor har vid gruvan. I samma svep faller Porfirio. Med folket bakom oss rider vi mot Goren. Med kronprinsens son!"

Först nu ser Nanoq byltet som den svagt skimrande alven håller i famnen.

Scen 14, Vasilij och spionen

En bit därifrån står Vasilij och en mindre grupp arbetare och ser männen med makt. De har alla blivit utvalda av tillsynsmannen lite tidigare under dagen, som de som ska få representera gruvarbetarna och hälsa på prinsen.

Vasilijs vän från upproret kommer fram och viskar försiktigt:

"Jag satte ett par på att vakta honom ändå, mannen från grottan. Ville inte att något ska få förstöra mötet ikväll. En del av oss är rätt tveksamma till att träffa prinsen också. Men den här göken, han gömmer sina soldatkläder och smyger iväg till ett ställe där de våra tar honom. Han hade sprängämnen. Mer än det vi har undanlagt. Han vägrar tala, men sade i alla fall så mycket, och det avlöjade honom. Buco kände igen en underton i mannens tal."

Här drar mannen äntligen efter andan.

"Han är spion från Ammeni."

Scen 13, Ett välkomnande

Porfirio och Victor i den här scenen.

Sällskapet har kommit till lägret. Tjänare och annat folk springer runt och slår upp tält, och det är liv och rörelse i lägret. Det har börjat skymma och Victor Magalla och några andra soldater har tillsammans med tillsynsmannen från Goren sökt upp Porfirio för ett inofficiellt välkomnande innan det planerat korta, men mer officiella mottagandet.

Man står samlade runt en stor eld. Silvio saknas men han har sagt till Victor att han ska dyka upp lite senare. Man ser på varandra.

Så säger tillsynsmannen: "Vi är väldigt glada för hjälpen vi får från Maldor här. Det har varit en del oroligheter på senare tid."

Det är osäkert om han talar för eller till Porfirio.

Scen 12, Nanoq på jakt

Den här scenen äger alltså rum lite senare under dagen. Det var ju i gryningen som Nanoq och Porfirio stötte på Den lilla vinden, och nu vill Nanoq spåra henne och urgaierna.

I samband med uppståndelsen när sällskapet närmat sig gruvområdet har Nanoq obemärkt försvunnit från dem och smugit sig tillbaka.

Det har börjat skymma. Nanoq Lha Khali har följt urgaiernas spår genom och bortom klyftan, genom och bortom snö och sten. Men det är plötsligt nästan omöjligt att se vilket håll de tagit.

Måns, du får slå ett Woodscraft/Tracking-slag mot Lilla vindens Sense Danger.

Spelledarpersoner

Jag postade en bild på Silvio Cittiga i kommentarerna till scen 9 nyss. Jag hade inledningsvis tänkt använda bilder mycket mer, men är väl för slö.

Jag har en del miljöbilder sparade och ska slänga in dem vid tillfälle. Här är annars de bilder jag använt som förlaga till spelledarpersonerna.

Rubiccia.


Silvio Cittiga.


Nica.


Cyril.


Qu Thula Shu.

Sammanfattning

Jag tänker spela ut scenerna med Jonas och Johan och har en idé om att när jag startar nästa nya scen har Porfirio och hans sällskap kommit fram till gruvan. Vi kan etablera hur det skett i rent berättande och flashbacks om det behövs.

Hur låter det?

Måns har bett om en scen där han smyger på Den lilla vinden och Urgaierna. Det låter bra och jag kan tänka mig att det blir nästa scen.

Sedan kommer det antagligen att bli flera olika händelseförlopp och vi får se hur vi hanterar det, men jag vill att ni ska veta att ni är fria att ta initiativet här.

Så länge tänkte jag att vi kunde sammanfatta de olika trådarna som hänger löst, påminna varandra om detaljer och intriger som kommit i spel.

Vi har till exempel det här med vinflaskan som Vasilij lovat ge till Porfirio.

Vad mer?

Scen 11, Vasilij i gruvan

Jonas,

Vasilij svettas i gruvan. Nattskiftet. Facklorna flammar i de trånga gångarna och röken sticker i ögonen.

Mannen från tältet, han som gav Vasilij vinflaskan, sätter sig plötsligt på huk bredvid. Han är klädd i den enkla men i mörkret ändå lätt igenkännbara maldorska soldatuniformen. Han stödjer sig på ett kort spjut, som trots sin bristande längd nästan skrapar i taket.

"Allt väl?" säger han. "Man har sagt mig att prinsens sällskap är försenat, men att de ska komma innan det skymmer igen."

"Du är beredd att göra det du måste", det är egentligen inte en fråga, det hörs på hans röst. "Här nere är dina armar starka, men där uppe måste de bära hela upproret för en stund."

Han är tyst en stund och hackorna hörs eka i gångarna.

"Var inte orolig, jag kommer att finnas vid din sida och dela bördan."

Vad vill du göra nu Jonas? Har Vasilij några funderingar kring den här mannen? Varför är han klädd som en soldat från Maldor?

Scen 10, Den lilla vinden

Så att alla har något att göra ...

Det är morgonen efter och lägret håller på att packas ihop. En grupp spejare och jägare som redan gett sig ut i förväg kommer tillbaka. En av dem gör halt inför Porfirio men tar sig inte tid att sitta av inför sin prins, från hästryggen berättar han hur de hittat de vakter som gav sig av med Rubiccia döda i snön, men rådgivaren är försvunnen.

Vakterna hade träffats med både pilar och sedan fått struparna avskurna. Det fanns spår efter ett mindre sällskap runt platsen. Det var allt.

"Den lilla vinden" säger en av de andra jägarna, men mannen som först talat rör inte en min.

Jag tänker mig att Nanoq är i närheten och hör det här också.

Peter och Måns, jag avvaktar här och ser vad ni vill göra. Är det för vagt och kryptiskt för att engagera er så har jag så klart saker att följa upp med, så spela på eller ställ frågor.

Scen 9, Victor

Jag har bombat på rätt bra fram till nu, och känner att det gett resultat. Ni har fått tillfälle till karaktärsdefinerande valsituationer och har i er tur tagit historien i nya riktningar, eller som jag gärna ser på det, gjort en historia. Det som ser ut som "ploten" går än så länge åt ett håll, och vi håller väl alla andan inför vad som kan hända där, men det är i era rollpersoner storyn finns, och det är där förändringarna och fördjupandet jag kommer att minnas finns.

Johan, du fick stå utanför i ett par scener och gjorde det med bravur. Kul att du och Peter kom in med Gift Dice i scenen med Vasilij och Nica!

Jag känner att du är den som nu har fått minst andrum i faktiskt spel och jag skulle gärna ha en "lugnet före stormen"-typ av scen med Victor, som du gärna själv får vara med och sätta upp.

Jag tycker att de två senaste scenerna har böljat och bytt riktning på ett ganska intressant sätt från en lite lösare sceninramning så jag provar gärna igen.

Vad händer med Victor/Nica och Victor/Silvio? Är det något särskilt du vill se utvecklat. Det är mycket dramatiska relationer du har här, jag gillar hur Vasilij plötsligt dragits in i dem också.

Påskpaus

Jag gissar att spelandet kommer att ligga nere under påskhelgen. Jag vet att Jonas och Johan ska till Gothcon med späckat schema och kanske Måns och Peter också. Själv åker jag till Dalarna och kommer inte att sitta särskilt mycket vid en dator.

Scener som startas och inte avslutas innan torsdag får hänga i luften, men den stora gruvscenen som jag tror alla ser fram emot lär inte bli av förräns nästa vecka.

(I vilken form det nu blir, det är förstås fullt möjligt att andra saker händer, men så länge alla drar åt det hållet och ser möjligheterna ser jag inget fel i det.)

Scen 8, Nica startar sitt värv

Jonas, jag skulle vilja ha en scen där Nica försöker stjäla flaskan från Vasilij. Du får gärna berätta vad Vasilij gör, kort beskriva hur du tänker dig t.ex hans sovplats så startar jag scenen "på riktigt" sedan om du är med på det.

Scen 7, Nanoq dras inför Porfirio

Bärarna gör halt och stolen Porfirio sitter i svajar lätt. Vakten släpper Nanoqs hår och säger "här är hon, en hetlevrad en".

Hans "stav/spjut/vapen" är en ganska grovt tillyxad fjällgransstam. Han använder den bakre grova ändan till att, ganska högt upp på låret, fösa Nanoq mot bärstolen.

Shoot!

Scen 6, På väg mot gruvan

Peter och Måns, jag vill ha både Nanoq och Porfirio i den här scenen och tänkte pröva en lite lösare sceninramning. Ni är fria att interagera med varandra efter tycke och smak.

I min föreställning är det fråga om ett sällskap kring 50 personer som är på väg mot gruvan, mestadels folk från slottet med varierande sysslor; soldater, uppassare, jägare, kockar. Även en liten svans av krämare och löst folk från staden finns med.

En viktig detalj är att Rubiccia inte är med. Porfirio har blivit underrättad att han ridit i förväg, i sällskap med ett par vakter som "inte vågade neka". Nanoq känner inte till detta.

Det är mitt på dagen, ungefär samtidigt som Victor finner pojken och Silvio i snön uppe vid gruvan.

Vill ni helt kort beskriva vad ni gör just nu, och vad ni vill göra?

Scen 5, Väckt ur en dröm

Ett par timmar senare. Victor har återvänt till sitt tält. En oändlig trötthet har kommit över honom och han har somnat. Nu väcks han ur djupa drömmar när en soldat kallar på honom.

"Kapten, kom fort! Det är Överste Cittiga, han är ... redlös, mitt på dagen. Vad ska vi göra? Ursäkta sov ni? Skynda på."

Vad tänker Victor nu, Johan? Vad drömde han?

Vad gör du?

En vecka in

Hur tycker ni att det har gått den här första dagarna? Många glada tillrop i kommentarerna, och det gör mig glad. Jag har jätteroligt.

Rätt snart tänker jag mig att vi kommer att börja prata mer om vad alla vill se i kommande scener, så snart lite mer är etablerat bara. Det är redan rätt mycket ute i rullning som det bara är att riffa vidare på.

Jag kommer att behålla någon slags slutgiltig sceninramningsrätt dock.

Måns är borta under helgen, och jag gissar att det kommer att gå på halvfart de närmaste dagarna. På måndag räknar jag dock med att sätta snurr igen.

Johan, jag har en idé om en scen med Victor om du är med på det. I så fall slänger jag ut den senare idag så kanske vi kan spela ut den till på måndag?

Scen 4, Vasilij och flaskan

Efter att ha befriats av Victor har Vasilij förts till en maldorsk fältskär som muttrar att han beordrats se till såren efter prygeln.

Nu ligger Vasilij på den hårda träbrits som av Maldors soldater kallas "slaktbänken" och väntar på att läkaren som nyss lämnat honom ska återvända med den salva han sade sig behöva hämta. Men det är inte han som plötsligt lyfter tältflärpen och sluter upp vid Vasilijs sida, utan en arbetare som Vasilij inte alls känner igen. En man något under medellängd av obestämbar ålder som ändock ser märkligt bekant ut. Han gör en rörelse mot munnen som för att Vasilij ska vara tyst, och han viskar:

"I afton väntas kronprinsen av Goren komma hit, till lägret. Han kommer att hälsa på en utvald skara av arbetarna. Vi ser till att du finns bland dem, Vasilij. Här är en gåva vi vill att du överräcker till Prins Porfirio då."

Mannen håller fram en dammig vinflaska. "Från före himlaelden."

När mannen virar in flaskan i en duk och försiktigt lägger den under Vasilijs arm hörs hur det klirrar svagt.

"Ja, där finns två. Den andra, märkt med ett band, är till dig. För ett förväntat väl utfört arbete."

Mannen ler.

Fruktrum

Jag har gjort en lite wiki för att lättare hålla reda på alla karaktärer och scener. Det handlar om en länksamling, inget annat, som länkar till olika tillämpliga delar av bloggspelet. Som en hjälp att kolla vilka karaktärer som har relationer och i vilka scener de förekommit.

Gå till fruktrum.pbwiki.com. Jag mejlar inloggningsuppgifter till er alla så snart jag har fått ordning på hjärnan.

Om du inte vill använda wikin, så står det dig fritt i att helt ignorera den. Jag har skapat den mest för min egen skull. Jag är naturligtvis tacksam om ni andra vill hjälpa till att lägga in länkar på karaktärer och scener, men förväntar mig inget.

Scen 3, Goda råd

Gorens palats, Prins Porfirios kammare.

Peter, i din högra hand en glittrande bägare vin, i din vänstra vilar lojt en kniv. En tjänare står vid din sida och håller mjukt din hand medan han försiktigt för på bitar av frukt på kniven.

Framför dig står Rubiccia, rådgivaren. I det dunkla halvskenet syns hans aura skimra svagt. Rösten är lika omsorgsfull som tjänarens rörelser när han säger:

"Tvärtemot vad resten av hovet tror är din resa till gruvorna ingen förlustelse eller artighetsvisit, min prins. Du gör bäst i att inte betrakta den som det själv. Du håller själv din framtid i din hand, och agera rätt och det är även Gorens framtid. Nu är tillfället rätt att ta kontroll över landet och traden, för att så småningom se bortom rikets gränser. Missnöjet och upprorslusten pyr i gruvorna. Använd den, och rikta den mot hundarna från Maldor. Ta kontroll över folket, och få folkets stöd."

Vad tänker Porfirio, Peter?

Scen 2, Cyril och Nanoq

Samtidigt i staden Goren för Nanoq och hennes kontakt med Huset Ambroise, en man vid namn Cyril, ett samtal.

Cyril är en spion i Husets tjänst och går för att vara läkare. Det är i hans enkla sjukstuga (kanske vore droghus ett mer passande namn, hyllorna bångnar av burkar, askar och dekokter) konversationen äger rum. I korthet går det han säger ut på att kommendera Nanoq att infiltrera Gorens hov, som konkubin. Han ler. Kronprinsen har en stor aptit på kvinnor, säger han. Det planeras en resa till Gruvorna för unge Porfirio. En plats i sällskapet är vigd åt Nanoq. Allt är arrangerat. Huset Ambroise vill ha information om den rådgivare som ryktas ha dykt upp vid prinsens sida. Det är av vikt att Nanoq kommer så nära arvtagaren som möjligt. Så nära som möjligt.

Måns?

Scen 1, Vid gruvorna

Jag tänker börja med en scen vid gruvorna. Vasilij och Victor är närvarande. Det är gryning. Gråkallt. Karavanen från Maldor väntas in vilken dag som helst, och det ryktas att kronprinsen ska avlägga visit. Det är oroligt i lägret.

Jonas, Vasilij är en av tre män som arbetar i gruvan som under natten ertappats med att ha gömt enkla vapen. En av de andra männen är oskyldig. Vasilij vet detta. Han och den andre mannen ingår båda i revolutionsrörelsen. Vasilij står nu bunden vid en påle, på knä på den frusna marken.

Johan, Kapten Victor Magalla har nyss blivit väckt och informerad om situationen. Han har kommit ut ur sitt tält och ser ovanstående scen framför sig. Bredvid honom står hans vän och överordnad, Silvio Cittiga. Silvio säger "straffa dem nu, medans tid är", på andra sidan pålarna ställer soldater upp yrvakna gruvarbetare för att se på, "piska skinnet av dem för att visa att de här är de sista som sätter sig upp mot vår närvaro och framtida styre i den här kolonin".

Vasilij

Koncept
Vasilij är uppväxt på slottet, där hans mor tjänstgjorde och där även han själv i unga år slet för sitt och sin mors levebröd. Hans far har han aldrig träffat. När han blev äldre fick han dock kalla handen, tillvaron efter katastrofen blev allt hårdare och tvingade isär styrande och undersåtar. Han tvingades ut i verkligheten, tog snabbt jobb i gruvan där hans misär stillades av en evig flod av alkohol. Under många år var flaskan hans enda tillflyktsort, hans enda vän och älskarinna. Men så började misären och missnöjet bli för stort. Det började viskas om uppror och revolution, arbetarna började enas. Plötsligt var han mitt uppe i upproret, det konsumerade all hans tid, så han tog på sig ännu en kamp, kampen mot sin egen alkoholism. Båda kampernas utgångar är mycket ovissa, men för första gången på år och år har han något att leva för.
Men på slottet går fortfarande hans mor runt och sköter sina sysslor, fast övertygad om att hennes son är död.

Pools:
Vigor: 5
Instinct: 3
Reason: 3

Abilities:
Master:
Adept: Endure, Rough Crafts
Competent: Resist, Haggling, Athletics, Story Tell
Unskilled: React

Secrets:
Secret of Quality Construction (Rough Crafts)

Keys:
Key of the Vow: Att sluta supa
Key of the Revolutionay


Så, skönt att vara klar. Tack Anders för kängan i röven. Det var nog precis vad jag behövde.

Nu kommer jag inte ihåg vad vi sa om Goren-namn. Men han kändes som en Vasilij, jag kan absolut ändra om det är någon annan namntradition vi vill följa. Han saknar efternamn eftersom hans far aldrig funnits i hans liv.

Säg gärna till om jag har gjort något felaktigt. Som sagt inte helt hundra på karaktärsskapandet.

Kapten Victor Magalla

Koncept
En gammal, meriterad soldat från Maldor som en gång för länge sedan belönades med en möjlighet att utforska Goren, då det var ett nytt och spännande territorium. Han har, i egenskap av den soldat med längst tjänstgöring i Goren, tilldelats en relativt högt uppsatt position inom översikten av gruvdriften (men är fortfarande en del av fotfolket, en sorts "högste förman").

Med åren har ett tvivel vuxit inom honom, han har spenderat så lång tid bland Gorens invånare att han känner en slags samhörighet med dom. Han har druckit med Gorenska vänner, älskat Gorenska kvinnor och arbetat i gruvan med hårdföra Gorenska män. Det går inte längre att känna samma respektlöshet emot detta folk som han gjorde i sin ungdom, och som starkt präglar resten av hans landsmäns beteende.

Pools
Vigor: 5(6)
Instinct: 1(2)
Reason: 3

Abilities
Grand master:
Master:
Adept: Endure, Infantry, Sway, Resist
Competent: Orate, Battle
Unskilled: React

Secrets
Secret of Contacts
Secret of Mighty Blow

Keys
Key of Fraternity (Silvio Cittiga, den ende som står över honom i rang i Maldors styrkor. Har inte samma syn på Gorens invånare som Victor. Inte bara en auktoritet utan även en gammal vän.)
Key of Conscience
Key of the Guardian (Nica)
Key of the Mission (Föra Rubiccia och barnet i säkerhet)

Experience: 0
Advances: 8 (+3 oanvända)

Ursäkta att jag missade deadline lite, det var en hektisk helg. Jag har kvar två advances, som jag vill klura lite mer på. Eventuellt spara dom för att användas i spel. Någon som har idéer på vad som skulle kunna vara coolt att göra med dom?

Nanoq Lha Khali

Koncept: Nanoq Lha Khali är en krigarkvinna, ättling till det ryttarfolk som en gång härskade i Goren. Hon är stolt, egensinnig och brutal. Hennes folk har trängts allt längre bort från sina områden. De spottas på och hånas. Nanoq känner skam över att tillhöra de utstötta. Hos de farsegels tradare som har Goren i sitt våld har hos sett en helt annan styrka. Handelsmännen och diplomaterna från Ammeni uppvisar en självklar grace och förakt mot de ynkliga gorenska motparterna. Nanoq gjorde ett val. Hon övergav sitt folk och valde att tjäna Ammeni, Huset Ambroise.

Pools:

Vigor 6
Instinct 6

Reason 2

Abilities:

Master: Bladework
Adept: React

Competent: Ride, Endure, Sense Danger, Intimidate, Scrapping, Athletics

Unskilled: Resist

Secrets:
Secret of Flying Leap

Keys:

Key of Love (Cyril)
Key of the Vow (Ge inte efter för kärleken till Sinaaq)
Key of Individualism

Advances: 7
Experience points: 8

Goren - kultur och tradition

Måns frågade om namntradition och föreslog en pseudoitaliensk touch. Jag gillar det och tycker vi spikar det som den förhärskande stilen; arvet från Maldor som framförallt står att finnas hos adeln.

I andra delar av befolkningen kanske man kan snegla åt tibetanska namn eller varför inte inuitiska (kanske nåt för Måns krigarkvinnas nomadfolk).

Ta gärna den här tråden som en plats att brodera ut era idéer om Gorens (och dess omgivnings) kultur, namn, historia och traditioner.

Porfirio av Goren

Koncept: Prins porfirio är arvtagare till Gorens tron, uppväxt med silversked i mun. Till hans titlar hör "Han som uträttar stordåd", "Hertig av den gyldene kalken" och många fler. Han heligförklarades av den religiösa rådet redan som tolvåring. Nu är han 21 och har inte uträttat någonting alls. Han vet att han inte räcker till och självföraktet känner inga gränser. Porfirio lever ett liv i yttersta dekadens med orgier, droger, hasardspel och en aldrig sinande ström av älskare och älskarinnor. Han spenderar hela sitt underhåll på meningslösheter och är alltid i behov av mer pengar.

Pools:

Vigor 4 (2)

Instinct 5

Reason 4

Abilities:

Master: Pray

Adept: Resist, Etiquette

Competent: Endure, Savoir-Faire, Dueling, Battle, Discern Truth, Orate

Unskilled: React

Keys:

Key of Faith

Secrets

Secret of Blessing.

Experience: 14

Advances: 6

Current # of Bonus Dice: 5

Karaktärskoncept

Här kan det spånas karaktärskoncept. Titta på den settinginformation jag sammanställt och se om något särskilt lockar ert intresse. Vilka typer av tänkbara karaktärer finns det, vad har de för kulturell kunskap och särintressen, och vilka roller spelar de i situationen? Såna saker.

Goren - setting och situation

Spånandet börjar ta form så jag startar en tråd där vi kan samla det som vi hittills kommit fram till. Och lägga till nya grejer såklart!

Spelmekanik och regelfrågor

Här kan vi ta alla specifika funderingar och oklarheter gällande system och regler.

Så kan det börja ...

Okej, The Shadow of Yesterday alltså.

Jag tänkte börja med att slänga ut ett par krokar och uppslag jag har kommit på, så får vi se om ni fastnar för något och vad ni har för egna förslag.

Jag har precis läst Dune och en idé jag fick var att förlägga spelet till det Ammeni-ockuperade Zaru. Jag såg en del paralleller där som fick mig att se möjligheter och intressanta komplikationer mellan kulturerna. Ammeni med sina korrupta och inbördes stridande Hus. Zaru som rebeller/fremen. Lingvistmagin Zu och Bene Gesserits The Voice. Många korskopplingar som kan kittla fantasin och utgöra grund för karaktärskoncept och situation i ett större perspektiv.

Jag är annars just nu förtjust i Maldor, det fallna imperiet, men kanske främst betraktat på håll. En liten passage i boken har fångat mig: Beer and distilled potato liquor make up a large amount of their exports, especially to Goren, a frozen land to the south.

Först och främst är ju "A frozen land to the south" rätt fränt, men jag började tänka på det här med spriten som fraktas dit och föreställde mig någon form av hamnstad/koloni som pacificeras med alkohol. Kanske med en spillra av någon adelssläkt med rena arvsanpråk på tronen. Goren kan ha klarat katastrofen ganska bra, och har något krigsherrarna i Maldor behöver. Kanske smugglas saker bland spriten till Goren (minns att man uppfunnit krutet). Kanske jäser upproret egentligen i den frusna södern och spioner från Ammeni finns där för att stödja och sätta igång det i egna syften. (Ja, det här är egentligen Svavelvinter blandat med lite Golden Compass.)

Hur låter det här? Vad har ni på lut?

Oh, förresten, den här spelrapporten av Ron Edwards är obligatorisk läsning.