Metasnack och sammanfattning

Det hände en hel del oförutsett under "gruvscenen", och mycket av det samtidigt och på olika platser. Som kan utläsas av Jonas senaste inlägg så råder viss förvirring över var vi befinner oss, i fiktionen och som spelare. Det är mitt intryck att det inte bara är Jonas som är något villrådig så jag vill ta en kort paus från alla scener och snacka igenom det här. Vi fryser där vi är och kan förhoppningsvis återuppta spelandet med alla på samma sida. Vad har hänt, vad vill vi göra? Vilka viktiga fakta har etablerats och utgör nya grundförutsättningar?

Själv tycker jag att jag har överblick, men jag kan mycket väl ha missat vad ni som spelare är ute efter och missförstått vad era karaktärer vill, så det är tillfälle att prata om det också. Jag tycker det är viktigt, för min känsla är att det är en liten dipp i engagemanget, och är det på grund av att mina bidrag missar målet vill jag gärna veta det.

Scen 25, Cyril i bojor

Vakterna för ut Cyril och kedjar fast honom vid en av vagnarna, de tunga som är avsedda för att frakta sten från gruvorna. Nanoq väntar tills vakterna avlägsnat sig en bit innan hon kysser honom djupt. Sedan, förbannad, skjuter hon honom ifrån sig.

"Vad gör du här?! Du försätter oss båda i fara? Vad tänkte du??"

Scen 24, Victors vidare öden

Väldigt dramatisk utveckling av Victor i förra scenen. Han spetsar ovilligt Porfirio och ser sin vän byta sida, eller snarare sig själv stående kvar på andra sidan utan att själv valt det. Så tar han med sig Nica och flyr. Vad händer nu?

Johan,

Jag känner mig inte riktigt bekväm med att bomba på här, utan vill låta dig ta initiativet. Jag skulle gärna "rollspela" lite mellan Nica och Victor också, som ett sätt att hämta andan och låta saker sjunka in, så jag finns här för det, oberoende vart du vill ta det.

Scen 23, Cyril rider in

Det är gryning. En ryttare spränger in i lägret på en utmattad häst. Vakternas rop väcker alla och går man inte ut ur tälten tränger rösterna in genom tältduken.

"Nanoq! Nanoq! Var är du?"

Och så vakternas ...

"Stanna! Stig av hästen" "Vem är du"

"Var är hon? Nanoq!"

Mannen med det långa, vitblonda håret hoppar av hästen. Med vakternas vapen riktade mot sig och med allvarlig röst:

"Jag kommer med bud från Goren. Var är prins Porfirio?"

Scen 22, Genom tunnlarna

Detta har hänt:

Nanoq hittade fram till grottöppningen där ett par råttmän visade den sista gruppen urgaier in i tunnlarna. Ingen frågade efter Klo. I svartaste mörker färdades de sedan. Inte särskilt djupt som det tycktes, men i en stor kringrörelse. Nanoq kunde känna råttmännens pälsar, kladdiga av fett mot sitt skinn. Ett tag var det som om hon såg Rubiccias aura långt därframme, sedan var det alltomslutande mörkt igen. Så inte längre råttmännens hår och skrapande, nosande heller. Famlande i mörker. Någon där.

Till protokollet

Jag har funderat lite över duellen, och tänkte bara att jag skulle kommentera en sak som jag hoppas att ingen har missförstått.

Jag gjorde väldigt klart vad jag hoppades skulle hända under duellen. Dessutom var jag nästan övertydlig med hur mycket jag önskade att det skulle gå min väg. "Väldigt, väldigt" tror jag var orden jag använde.

Betyder det att jag tycker att ni andra bör försöka tillfredsställa mina önskemål? Absolut inte! Just osäkerheten om vad det egentliga utfallet kommer att bli är en del av tjusningen, det är en del av det som gör mig engagerad i spelet. Att jag är engagerad och hoppas intensivt på en viss händelseutveckling betyder inte att jag förväntar mig eller ens vill att mina medspelare skall göra mig till lags. Jag hoppas att ni inte trott något annat.

Tack för ordet.

:)

Scen 21, Boom

Vasilij har flytt från förvirringen. Utan att riktigt förstå varför eller hur finner han sig i förrådet arbetarna har. Här är tomt. Han är ensam. Några frusna skinkor hänger från en takbjälke. Annars är det bara sprit som finns här.

Flera tunnor står med sitt kalla frestande innehåll i ett hörn.

Scen 20, En väg bort från allt?

Om vi tänker oss att vi sett de senaste händelserna i en utdragen slow motion så är det nu det börjar rulla igen. Jag kan tänka mig att till och med ljudet försvann ett tag, och när det åtevänder är det en kakafoni.

Porfirio har själv spetsat sig på Victors svärd genom att dra honom mot sig. Han säger något spooky och ödesmättat.

Victor har inte fått till någon förhandling om Nica eller Silvio. Silvio har ställt sig upp och lagt en hand på svärdshjaltet. Folk börjar rusa upp mot gruvan. Bort från gruvan. Ner från gruvan. Hästar gnäggar. Facklor flammar.

En röst, bakom Victor:

"Kapten, sitt upp! Vi måste omgruppera och ta kontroll över situationen!"

Victor ser en sergeant till häst, och med tyglarna till en annan i handen.

Frånvaro

Vi kan ju lika gärna ha en post för sånt här. Jag kommer att åka till Milano imorogon och blir borta hela veckan. Jag kommer att ha minimal eller ingen alls tid framför en dator. Hoppas ni klarar er utan mig ett tag.

Tärningsslagen

Hey, verkar inte tärningsslagen bli lite märkliga när vi använder bonustärning? Jag kollar historiken noga nu för första gången och det verkar som den inte släpper den sämsta tärningen alla gånger.

Eller har jag fel?

Som nu när jag slog med en bonustärning för Klo, så slår jag fyra tärningar men rullaren ser ut som om den behåller + - 0 vilket ger mig resultatet 0 och får mig att stanna på 2. Men den sämsta tärningen (-) är inte borttagen utan det är istället en 0.

Ska vi kanske använda koden XdFb3 istället? Blir det något meck med drop lowest som jag inte fattat?

Scen 19, Klo och kniven

Måns, om inte du vill annat så ramar jag in en scen där urgaierna, inklusive Nanoq, är på väg mot den härligt förvirrade plats som är gruvan just nu.

Klo har hållt sig i närheten men precis utom hörhåll när Rubiccia berättade sin historia. Nu, någon timme senare, i rörelse, håller han jämna steg med Nanoq men kan inte hålla tillbaka sin nyfikenhet. Snabba steg krasar över skaren.

"Sade han något om kniven?" Kort, rakt på sak.

Scen 18, Rubiccias berättelse

Jag vet inte om jag är ute efter konflikt här, mer kanske ett litet mellanspel än en dramatisk scen, men vi får väl se.

Rubiccia drar efter andan.

"Du kallade mig förrädare. Det är förvisso sant, men vad har jag förrådit? Inget annat än mig själv och min vision. Jag har varit långt härifrån, på platser du inte kan föreställa dig, och jag har sett saker som ännu inte skett. Men jag har varit godtrogen och lättledd, framtiden är inte lätt att förnimma, och tecknen jag tolkat som ekon av en dröm. Jag trodde Porfirio var Gorens son, men nu förstår jag att Porfirios son är Gorens son. Jag trodde att Porfirio var klingan som skulle skilja det förflutna från framtiden, men förstår att även det var fel."

Han gör en paus, och betraktar Nanoq.

Scen 17, "Duellen"

Spännande det här!

Efter att ha välsignat arbetarna och bland dem Vasilij så vänder sig Porfirio om och går mot Silvio.

Silvio har i sin tur gått fram till Vasilijs mor, och kallat henne vid namn. De står nu och ser på varandra.

Peter, scenen är din! Men jag tänker mig att vem som vill och var närvarande i den tidigare scenen är fria att handla. :)

Scen 16: Att tala till folket

Porfirio går fram till den lilla gruppen arbetare som samlats utanför gruvan. Han känner säkert igen Vasilijs mor från hovet. Försiktigt kysser han henne på pannan när han passerar, vilket inte alls är likt honom, innan han vänder sig till de församlade männen.

"Man säger oss att här finns rebeller, arga män som tröttnat på att få betalt i vin och maltdrycker, medan frukten av deras arbete upprätthåller arméerna i norr. Man säger oss att här finns ett pyrande missnöje inte bara med soldaterna från Maldor, utan också med oss och med vår fader regenten.

Vi är inte här för att straffa denna vrede, utan för att underblåsa den. Vi är inte här för att kväva det rättfärdiga missnöjets glöd. Nej, vi är fnösket som antänder den gudomliga vredens dånande brasa.

Se på oss! Vi är den renande elden. Vi är Absolon Rex och vi är här för att välsigna er."

Härnäst vill jag använda min Secret of Blessing, men först kanske ett Orate vore på sin plats för själva talet?

Jag struntar i vem som hör mitt lilla tal. Har Victor hållit sig inom hörhåll? Silvio?

Scen 15, Nanoq och Akka

Eller vad fan, här kommer den.

Urgaiernas läger ligger i en kraterliknande sänka. Nanoq finner stammen förstärkt med en inte oansenlig mängd råttfolk. Akka leder dem rakt mot en eld där en man genast ställer sig upp. Nanoq förstår direkt att det är Rubiccia.

Akka, på ert språk, "här är vår nye strateg".

Rubiccia, "är det här Porfirios spion?"

Ett par råttmän fingrar på Nanoqs svärd.

"Han har en plan för hur vi ska slå ut styrkan Maldor har vid gruvan. I samma svep faller Porfirio. Med folket bakom oss rider vi mot Goren. Med kronprinsens son!"

Först nu ser Nanoq byltet som den svagt skimrande alven håller i famnen.

Scen 14, Vasilij och spionen

En bit därifrån står Vasilij och en mindre grupp arbetare och ser männen med makt. De har alla blivit utvalda av tillsynsmannen lite tidigare under dagen, som de som ska få representera gruvarbetarna och hälsa på prinsen.

Vasilijs vän från upproret kommer fram och viskar försiktigt:

"Jag satte ett par på att vakta honom ändå, mannen från grottan. Ville inte att något ska få förstöra mötet ikväll. En del av oss är rätt tveksamma till att träffa prinsen också. Men den här göken, han gömmer sina soldatkläder och smyger iväg till ett ställe där de våra tar honom. Han hade sprängämnen. Mer än det vi har undanlagt. Han vägrar tala, men sade i alla fall så mycket, och det avlöjade honom. Buco kände igen en underton i mannens tal."

Här drar mannen äntligen efter andan.

"Han är spion från Ammeni."

Scen 13, Ett välkomnande

Porfirio och Victor i den här scenen.

Sällskapet har kommit till lägret. Tjänare och annat folk springer runt och slår upp tält, och det är liv och rörelse i lägret. Det har börjat skymma och Victor Magalla och några andra soldater har tillsammans med tillsynsmannen från Goren sökt upp Porfirio för ett inofficiellt välkomnande innan det planerat korta, men mer officiella mottagandet.

Man står samlade runt en stor eld. Silvio saknas men han har sagt till Victor att han ska dyka upp lite senare. Man ser på varandra.

Så säger tillsynsmannen: "Vi är väldigt glada för hjälpen vi får från Maldor här. Det har varit en del oroligheter på senare tid."

Det är osäkert om han talar för eller till Porfirio.

Scen 12, Nanoq på jakt

Den här scenen äger alltså rum lite senare under dagen. Det var ju i gryningen som Nanoq och Porfirio stötte på Den lilla vinden, och nu vill Nanoq spåra henne och urgaierna.

I samband med uppståndelsen när sällskapet närmat sig gruvområdet har Nanoq obemärkt försvunnit från dem och smugit sig tillbaka.

Det har börjat skymma. Nanoq Lha Khali har följt urgaiernas spår genom och bortom klyftan, genom och bortom snö och sten. Men det är plötsligt nästan omöjligt att se vilket håll de tagit.

Måns, du får slå ett Woodscraft/Tracking-slag mot Lilla vindens Sense Danger.