Okej, så vad har hänt med Victor? Senast vi såg honom leddes han i i ett tält av Rubiccia, och han, hans skyddsling Nica och vännen Silvio befann sig alla i lägret.
Vad skulle du vilja se nu Johan? Säg till om det är något särskilt, eller om du känner dig övergiven, annars så sparkar jag igång den här scenen snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Jag har inga specifika önskemål annat än att få dra igång så snart som möjligt ;)
Sorry att det dröjer Johan. Har haft häcken full. Tar tag i scenen i morgon.
Detta händer, mitt i natten, drömmar om något helt annat. Ett svagt skimmer får Rubiccias ansikte att se suddigt ut för den nyvakne Victor. Alven skakar honom.
"Vakna, vakna herr Magalla. Vi behöver ert taktiska snille, de har övergett oss, råttfolket har flytt, de flesta. Fienden kommer, de kommer över bergen."
Ingen fara att det tog tid, jag har också haft mycket att göra.
Victor sätter sig raskt upp, han har redan glömt vad drömmarna handlade om men en märklig känsla dröjer sig kvar i magtrakten.
"Hur många är det som kommer? Hur lång tid har vi på oss?"
Haha. Var utspelar sig detta egentligen?
Undrar vilka fienden är. Läser med spänning.
De befinner sig fortfarande i resterna av gruvlägret. Det är förstås ammeni-soldater från Huset Ambroise som kommer.
Rubiccias röst är en väsning när han skjuter Victor framför sig mot tältöppningen:
"De dubblar våra styrkor och fler därtill, det finns ingen tid att förlora. Pojken samlar redan nu männen för att slå först."
Victor ödslar ingen mer tid. Han sliter åt sig sitt svärd och kliver ut ur tältet med bestämda steg, varefter han ser sig omkring i ett försök att lokalisera Nica.
Victor kommer ut och världen är ett kallt månupplyst ödeland. Det är märkligt lugnt. Män rör sig med vapen i händerna, men gör det snabbt och tyst. Victor ser hur Nica står, mitt i lägret, med svärd i hand, och som det ser ut, nästan dirigerar dem.
"En kringrörelse" hörs alvens röst bakifrån. "Vi går häråt."
Handen är mjuk i ryggen, men bestämd, trycker menande i riktning ut ur lägret.
Victor låter sig helt enkelt ledas under tystnad, då och då sneglandes mot Nica.
Pojken har vuxit snabbt.
Åhå, fascinerande!
På väg ut ur lägret ser Victor en skara män samlas kring Nica som säger något åt dem, och de sätter av i motsatt riktning.
Så kommer Silvio springande en bit bort, på väg efter Nicas sällskap. Han stannar upp, ser Victor i ögonen, och säger:
"Spring min vän, ta dig härifrån."
Va?
Victor synar Sivlio med en trött, förvirrad blick.
"Vad är det frågan om? Jag trodde det var det här du ville... att jag skulle strida för din prins."
"Lev vidare, Victor. Och slåss om du vill, men fly, fri, och lev vidare." är Silvios svar.
Haha jävlar vilken curveball det här var. Ju mer jag har funderat desto mer har jag insett att jag inte förstår riktigt vad som händer. Menar Silvio att Victor har befunnit sig i någon slags fångenskap eller vill han bara att han ska fega ur?
Alltså: Är det jag som har missförstått situationen på något sätt eller är det meningen att det ska vara förvirrande?
Det är inte meningen att det ska vara förvirrande för dig Johan (men gärna för Victor).
Jag ser det så här: Silvio ser döden i vitögat, han är vid vägs ände, men vill att hans vän Victor räddar sig själv.
Att rädda sig själv innebär sedan i det här fallet att smita iväg med Rubiccia bakvägen. :)
Okej, då var jag ändå lite lost. Trodde nämligen att Rubiccia skulle delta i striden på något vis. Jaja, nu är jag med i alla fall.
Victor stannar upp en sekund, betraktar Silvio, sneglar mot Nica.
Jag kan varken hindra eller lämna pojken. Min plats är vid hans sida.
"Det vore fel att lämna Nica, jag har ett ansvar..."
Han säger det lite rakt ut i luften, lika mycket till Rubiccia som till Silvio, och låter ordet "ansvar" klinga ut utan att riktigt avsluta meningen.
"Du har ett ansvar till din prins, och du har ett ansvar till mig som hans ställföreträdare!"
Rubiccia höjer en hand som för att örfila till Victor, sedan sträcker han ut den mot norr.
"Låt oss gå, du ska skydda oss på ett viktigt uppdrag."
Till Silvio: "Håll dem borta!"
Med tanke på det enorma övertaget Rubiccia har i relationen till Victor (sedan den tidigare konflikten) tror jag inte att det är läge att vara alltför motsträvig ännu.
Victor inser snarare att det kanske kan vara läge att släppa tyglarna lite. Låta Nica pröva sina vingar.
Han står tyst en kort stund och säger sedan: "Jag följer dig... Eftersom jag litar på Silvio."
Vill hävda att jag träffar både guardian och fraternity i det här beslutet.
Cool Johan. Du pingar båda Keys, tycker jag också.
Rubiccia hör Victors ord och vi ser honom vända och gå ut i vinternatten, med ett leende. Men är det ett illvilligt leende, eller är det inte snarare ... vemodigt?
Vi bryter scenen där. Ditt beslut att följa R utan att överge dina vänner i tanken var starkt, och nu har vi nya fina grejer att utgå från.
Skicka en kommentar