Okidoki, jag föreställer mig det här som en säsongsstart i någon tv-serie, där ett litet tidshopp ägt rum. Som åskådare förstår man snart vad som skett.
Vinden viner. Snö sticker i ansiktsskinnet. Det har gått två nätter sedan urgaierna lovade att ni snart skulle vara framme. Nu stannar spejarna sällskapet och säger att man sett spår strax österöver, som löper parallellt med er riktning.
Mannen som kallar sig Shauk vänder sig till Porfirio och förklarar att ni ska försöka falla in i det andra spåret och undersöka vilka som lämnat det.
Den lilla gruppen sätter sig i rörelse igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
54 kommentarer:
Ok, spännande.
Vasilij håller sig ständigt nära porfirio. På sin vakt.
En sak. Den här livsstilen de nu har gett sig in på går inte riktigt ihop med Vasilijs alkoholism känner jag. Jag undrar hur jag ska lösa det...
Jonas, du har väl fortfarande Key of the Vow: sluta dricka. Om du tänker att du inte köper loss den utan att Vasilij gör ett nytt försök att bli vit så är det väl inga problem.
Annars är det ju kul om han nu är sugen på en bläcka och ute på fjällvandring!
Jädrar, ni väntar på mig förstås. Jag väntade med spänning på fortsättningen. Sorry.
Porfirio går under tystnad. Han vill inte göra några onödiga utflykter, men protesterar inte mot ledsagarnas beslut. Det kan bli tufft nog när de kommer fram, utan att irritera sina värdar ytterligare.
Det har nästan börjat gry, och mörker och ljus dansar fläckvis framför ögonen, när ni kommer ikapp det andra sällskapet.
De rör sig saktare än ni, och det som på avstånd sett ut som en släde de släpar mellan sig visar sig vara en bår, med en människa på.
Porfirio ser de första ljusstrålarna reflekteras i Nanoqs röda hår där hon kämpar under bördan.
Måns, du är välkommen in att agera i scenen.
Kul att vi är igång! :)
En fråga, hur många är förföljarna? Är det Vasilij, Porfirio och två guider? Eller är det lite soldater och annat med?
De är tre stycken utöver P & V.
Vadå för @€&%* förföljare? Misstänksamma #&%€# galning!
:)
Anders: Jag köpte loss key of the vow när jag började dricka igen.
Det här är spännande. Men vet inte hur jag ska handla än, så Vasilij avvaktar.
"För Akka i säkerhet. Jag tar hand om det här. Cyril, du går med dom."
Nanoq ställer sig, vänd mot Porforios sällskap, och väntar.
Vad vill han? Kan inte den förbannade masken lämna mig ifred någon gång!
Oj, vänta. Jag vill verkligen inte springa fram och presentera mig. Tvärtom är det här något som urgaierna, de som leder oss hit, får ta hand om. Jag håller mig i bakgrunden, invirad i pälsar och ansiktet dolt bakom lager av halsdukar och tyger. Jag ber Vasilij göra detsamma.
Kort sagt: När jag ser Nanoq, så vill jag hindra henne eller någon annan i hennes sällskap från att känna igen mig.
Konflikt?
Ah, ok. Ja, jag vill ju inte få Porforio på halsen. :)
Vi backar och kör en konflikt istället.
Det låter bra, mycket bra.
Ok, min intention är att se vilka det är som följer efter oss. Eller går bakom oss på samma väg, Peter. :)
Jag använder Sense Danger.
Okej, jag vet inte riktigt vilken ability jag skall använda. Men Porfirio har inga vapen inom räckhåll, och är verkligen inget hot (annat än i Nanoqs fantasi). Han är invirad i kläder som en mumie, varav de flesta säkert har tillhandahållits av hans guider. Absolut inga kungliga sigill eller något annat som kan identifiera honom (hans familj har blivit lönnmördad och Porfirio står säkert näst på tur). Han håller sig i bakgrunden.
Hur skall vi göra, tycker du Anders?
Du får la använda Disguise eller Stealth tycker jag, som du har Unskilled i.
Men du får en Gift Dice från mig!
SL i den här konflikten går direkt in i vad era karaktärer kan tänkas företa sig som en följd av utgången tycker jag.
Jag vill också ge Peter en gift die!
Ska vi rulla?
(Så Peter inte får fler gift dice! ;) )
Okej, vi rullar.
Hm… hur gick det här till egentligen?
+1 för mig
Hm, jag har glömt allt under sommaren. Bläddrar i reglerna men tycker att de är oklara. Stämmer det att jag väljder de tre bästa tärningarna så är mitt resultat 1.
Jag refreshade Dice Roller sidan och då slog den mina tärningar igen. Det är såklart bara mitt första slag som gäller. :)
Din +1 tärning är det från en pool, Måns? Som jag tolkar det får du då SL 3, eller hur?
Och Peter SL 1.
Nej, +1 från att jag är Competent på Sense Danger. +1 är alltså total summa.
Visst? 3dF+1?
Jaha, ja då är jag med.
Då slutar ni alltså båda på en marginal success.
Varsågoda att tolka och rollspela ut det!
Måns, vad tror du om att Nanoq lägger märke till att en (två med Vasilij) av figurerna försöker hålla sig i bakgrunden och är skygga och undvikande, men att hon faktiskt inte identifierar dem? Kanske misstänker hon att de inte vill bli igenkända, men de kan lika gärna vara rädda för Nanoqs gäng av andra orsaker. Vad tycker du?
Tänker Porfirio resa incognito med oss? Ok, jag går med på att jag inte känner igen prinsen. Men jag känner igen Vasilj från rådslaget, och då kanske vi kan få lite quality time?
Låter bra?
Gillar't. Funkar bra med bådas marginella framgång.
Jonas och Måns får gärna spela ut lite med varandra så flikar jag in med urgaierna senare.
Jag tänker mig nämligen att sällskapen förenas. Urgaierna känner ju igen varandra.
Det här blev konstigt. Hur hamnade vi i denhär märkliga förhandlingssituationen? *tänker* Det är mitt fel som började gagga om konflikt.
Jag behöver smälta detta. Men nu måste jag ta hand om barnen.
Jag tycker hur som helst inte att det är upp till oss att förhandla om Vasilij.
Nej, det har du rätt i Peter. Vasilj har inte med saken att göra, egentligen. Men jag såg en öppning som såg intressant ut.
Regelmässigt är det väl alltid en som vinner en konflikt?
Men, om Jonas är med på det ser jag det som en bra scen. Men visst, knepigt blev det. :)
(sedan menade jag inte att förhandla, även om det lät så, "jag går med på, men..." :) )
ja gud, nu är jag förvirrad. Jag utgick från att ni visste vad ni ville.
Att Nanoq känner igen Vasilij är okej med mig, om det är okej med Jonas. Jag ser inte det som att det ingick i konflikten, och N vet inte heller vem han är eller hans förhållande till Porfirio.
Att P är med kan dock Nanoq inte mer än ana, och försöka få reda på, genom vidare spel och konflikt.
Jag är också lite förvirrad. Men jag och Nanoq känner igen varandra och börjar samtala, medan Porfirio håller sig i bakgrunden. I sånna fall är det helt lugnt med mig.
Kan bli knepigt att förklara vad fan jag gör där dock. Men det blir intressant.
Cool, då kör vi på det.
Medan urgaierna samtalar på urga vänder sig Nanoq mot Vasilij, står mellan honom och Akka och Cyril.
"Jag känner igen dig från rådslaget. Vem är du och vad gör ni här?"
Porfirio får en rynka mellan ögonbrynen. Drar kläderna hårdare om sig. Undviker Nanoq.
Vad gör våra vägvisare? Talar de med någon ur Nanoqs band?
Kan Porfirio ta sig fram till människan på båren utan att dra uppmärksamhet till sig, eller skapa oro?
Coolt.
Kan Porfirio ta sig fram till människan på båren utan att dra uppmärksamhet till sig, eller skapa oro?
Ja, det tycker jag. Urgaierna från de två grupperna är upptagna med att utbyta information med varandra. De samtalar lågt, nära och intensivt.
Nanoq och Vasilij har ju hamnat i samspråk även de.
Porfirio går fram till båren. Tittar ner på den sårade. Fortfarande med ansiktet dolt bakom lager med varma kläder. (Det är Akka, va? Porfirio har aldrig sett henne.)
En kvinna med avskuret hår. Sårad. Urga.
"Det kommer att gå bra min vän." Han talar tyst och lugnt. "Ni kommer att nå fram till ert mål, du och dina vänner. I Absalons namn välsignar jag er. Den allseende solen vakar över er. Må ni komma fram till Urga utan att upptäckas av några fiender."
Porfirio viker undan kläderna från ansiktet, böjer sig över den skadade och kysser henne, mycket lätt, på läpparna.
-----
Jag vill välsigna Nanoqs grupp. Målet är att de skall föra Akka till Urga utan att hon skall upptäckas av några fiender på vägen.
Jag spenderar 1 extra Vigor. (Blessingen kostar dessutom 1 Vigor, så där förlorar jag två direkt.)
Jag rullar tärningarna i kväll.
Och så har jag naturligtvis en idé till en liten specialeffekt om det skulle gå vägen.
Ursäkta att jag har varit så seg.
----
Vasilij möter Nanoqs blick men är tyst en stund innan han svarar.
"Jag är Vasilij. Jag var en av gruvarbetarna i Goren. Men jag har nu lämnat det livet bakom mig och har valt en annan väg, som har fört mig hit."
En liten tystnad
"Det är Nanoq va?" Vasilij ler ett snett leende. "Sist jag såg dig kastade du en kniv mot min far efter att ha hållit samma kniv mot min Prins, min Tsars, strupe."
De sneda leende leker fortfarande på vasilijs läppar.
"Så, hur har du haft det sedan dess?"
Ger Nanoq en intensiv blick. Dock inte hotfullt.
SL=5!
Isen och snön runt båren smälter och försvinner i ett moln av ånga. Porfirio tar några steg bakåt. Tagen på sängen över kraften i vad han tror är hans egen gudomlighet.
Blev det här lite för bra?
Porfirio sveper kläderna tätare omkring sig. Hur reagerar de andra?
-----
Är detta okej?
Skall vi ge lite utrymme åt Nanoq och Vasilijs konversation först kanske?
Jag sitter och liksom njuter. Mer än okej Peter.
Jag tycker vi ger lite utrymme åt Måns och Jonas, innan jag blandar mig med några SLP också.
"Silvio är din far? Jag har ögonen på dig nu. Jag hyser inga höga tankar om vare sig din far eller din prins. Vad gör ni här"?
"Silvios blod rinner i mina ådror, det är sant. Men han har aldrig varit en fader till mig. Jag kände inte ens till det förrän dagen för rådslaget. Enda anledningen att jag tog upp det var att se din reaktion, förlåt mig."
Jag reser imorgon klockan 14. Hade varit trevligt att avsluta scenen innan dess. Blir borta till nästa söndag.
"Gott. Men det förklarar inte vad du gör här. Var är din far, och de andra?"
(Till alla: Jag har egentligen inget syfte med den här scenen. Jag vill tjöta lite med Vasse, för vi känner inte varandra, men i övrigt tycker jag att Peters grej verkar cool och kan gärna ge honom mer utrymme. Jonas, har du någon cool idé?)
"Jag är här för att samtala med Urgas ledare. Var min far är vet jag inte. Jag har inte sett honom sedan rådslaget. Jag hoppas att han har fört alla i säkerhet."
"Men berätta mer om er själv. Vem är ni?"
Jag är också beredd att låta Peter köra sin grej.
Hej alla, jag hade några arbetsdagar med faktiskt arbete i slutet på veckan och en välfylld helg. Jag diggar vad som hänt här och ska så snart jag kan dra mitt strå till stacken. Jag kan tänka mig att knyta ihop scenen med lite bidrag från mitt håll med reaktioner på Porfirios mirakel. Riktigt coolt, och bra samtal mellan N & V. Så spinner vi vidare på den här scenen i nästa.
Ha det bra i Barcelona Jonas!
Vasilij och Nanoq står för sig och pratar, urgaierna lika så, när Porfirio går fram till Akkas bår och utför sitt mirakel. En av urgaierna, på sin vakt stelnar till, ser inte ut att tro sina ögon och avbryter de andra samtal. De står med gapande munnar, tunn rök ringlar sakta ut ur svarta hål.
Den som säger något är Cyril. Porfirio märkte inte att han stod strax bredvid oh såg på, men känner nu genast igen honom.
"Ett mirakel" undsläpper sig ammeniläkaren som en viskning. "Ett mirakel!"
Han vänder sig mot urgaierna och ler. "Vår resa är välsignad."
En av dem går fram till Akka, som sträcker upp en hand från båren. Plötsligt böjer sig mannen, Shauk, ner och plockar något från under släden - en blomma.
Han lägger den i Porfirios hand och tecknar åt honom att ge den till Akka.
Ojdå.
Portirio tar blomman med en lätt bugning, av respekt inte underdånighet och placerar den i Akkas hand. Inga hastiga rörelser.
Till Cyril:
"Jag vill inte vara till besvär. Jag har ett svärd och en dolk i min packning. Be Nanoq vakta dem åt mig är du snäll. Kanske kan det hjälpa till att lugna hennes oroliga själ."
En
Hehe, coolt, men Nanoq hatar det här. Därför köper jag omedelbart loss Key of the Outcast (och köper nya abilities).
Nanoq tittar klentroget på Porfirio.
Hur gjorde han det? Det måste finnas något här. Magi? För inte är väl Porfirio...?
"Ja just det! Hit med dina vapen! Cyril, stå inte där och stirra. Gör som jag säger."
Sedan går Nanoq fram till båren. Och bara står där. Tom.
(Jaha, vart går jag härifrån? :) )
Porfirio säger ingenting. Iakttar vad som händer innan han sluter sig till Vasilij.
Någonting gnisslar mellan Nanoq och Cyril.
Pulsen stiger.
Finns det hopp ändå?
Det här är bra, dramatiskt. Jag vill bryta den här scenen här medans det ännu gnistrar om den.
Ok.
Oooh, jag gillar hur den här scenen artade sig.
Jag är hemma och up-to-date med bägge scenerna nu. Hade det skitbra i Barcelona också. :)
Fint Jonas. Jag gillade också den här scenen. Kul att du hade det bra i Barcelona.
Nu har jag haft en verkligt hektiskt start på veckan igen, men imorgon tänker jag starta en ny scen som har puttrat i mina tankar.
Skicka en kommentar