Porfirio, Vasilij och Nanoq är alltså alla bland dem som träder in i ett salsstort tält i urgalägrets mitt. Om ingen föreställt sig det så, så vill jag berätta att när jag beskrev gångarna som nergrävda så var det i snö. Väggarna här är alltså delvis snö, is och ris. Över era huvuden välver sig en kupol av skinn och kvistar.
Sång (jag föreställer mig någon slags dov strupsång) brister ut i full styrka när ni träder in i kärntältet. En högrest, smal, äldre kvinna går runt bland en ansenlig mängd församlade stammedlemmar. Hon rör vid dem, ser dem i ögonen. När båren med Akka och ni andra kommer faller hon på knä vid båren och för sin hand i luften över Akkas kropp, från fötterna till huvudet, och säger "lilla vind ...". Sedan, fortfarande stående på knä, slår hon ut med armarna vänder sig mot Porfirio och säger "Vårbringare!" på en bruten Goren-dialekt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
63 kommentarer:
Imponerande och intressant. Jag återkommer så snart jag har lite fri tid för mig själv framför datorn.
Nanoq suckar och himlar med ögonen.
Inte den haggan med! Fattar de inte att han är en bluff! För visst är han det...
Nanoq släpper inte prinsen med blicken.
Qu Thula Shu ställer sig upp, ler välkomnande och säger, nu långt mer informellt och högtidligt:
"Krönt av den gyllene cirkeln och redan omgiven av förrädare och trossvaga, i sanning en kejsare. Men det är inte det, Prins Pofirio, som säger mig att du är den du är. Din ankomst är sedan länge förutspådd. Jag gissar att du inte är bekant med Urgas myter och legender, inget som berättades i slottet i Goren för små barn, hmm?"
Jag försvinner till Falun i eftermiddag och kommer nog vara utanför tillförlitlig internetåtkomst.
Synd, för det här börjar bli kul. :)
(Jag är tillbaka.)
Ursäkta dröjsmålet, men jag har verkligen häcken full just nu.
Det är lugnt Peter.
Hur är det med er andra? Jonas, hänger du med?
Jag är med. Så fort vi sätter fart igen är jag här!
Och jag är tillbaka från den mentala koman. Ursäkta.
---
Porfirio hälsar Qu Thula Shu med handflatorna pressande mot varandra. Ett tecken på kärlek och respekt, men inte underkastelse.
"Jag vore hedrad om du ville undervisa mig, moder."
Några urgaier är redan på väg fram med ett, till synes mycket skört, tygstycke eller någon form av väv mellan sig.
Nanoq tycker sig för ett ögonblick förnimma ett kraftig barndomsminne.
"Förutsett i vår stam sedan innan himlaelden föll" säger Qu Thula Shu och gör en dramatisk rörelse med armen samtidigt som bärarna vecklar upp väven. En mängd blekta men tydliga färger bildar ett motiv som visar en ung kvinna på en bår, i ett snölandskap, över henne en man, med sin hand höjd över båren och någon form av heltäckande klädnad. Runt båren har snön spruckit upp och blommor spirar ur det gröna.
"Vårbringaren! Han ska komma förklädd."
Qu Thula Shu vänder sig mellan de församlade och Porfirio, och tillbaka.
Hur reeagerar de församlade?
Vasilij, var är du?
mitt internet har betett sig konstigt, har kunnat läsa bloggen men inte kunnat komma in på kommentarerna bland annat. nu har jag dock flyttat och problemet bör vara löst.
Jag återkommer med något konstruktivt imorgon. min hjärna fungerar inte riktigt som den ska efter 2,5 h sömn pga flyttstädning.
De församlade är andaktsfulla, lugna, fokuserade. Hela rummets uppmärksamhet är riktad mot Porfirio och hans sällskap.
Hm… jag har just skrivit en lång harang då jag upptäcker att regelboken är motsägelsefull. här står det att "this game is set one hundred years after the Sky Fire." Men här står det "hree hundred years have passed."
Vilket är rätt?
Jag tror det är hundra år som gäller. Eller jag tänker mig det så i alla fall.
"Detta är Vasilij, son till Vilia som tröstade mig när jag var barn. Vasilij är min vän och lojale följeslagare.
Jag är Porfirio av Goren, min far var Flaco som dog av mördarnas gift och av honom har jag ärvt detta land. Min farfar var Izek som byggde det nya biblioteket, son till Ifanek av den gyldene kalken, son till Kamilio den våghalsige som gick över isen till landet i norr, som var son till Ruben som mördades av Kryzcack den förskräcklige, förbannat vare hans namn. Ruben var son till Denmal av Absalons blod.
Jag är här för att omförhandla avtalet mellan våra folk."
Porfirio sträcker ut handen (handflatan upp) mot Qu Thula Shu.
Jädrar, var det så bra egentligen? Vad gör jag om hon inte tar min hand nu?
Urga-modern lägger sin hand, mjuk, varm, över Porfirios.
"Vårt förbund är förutspått, och våra folks förening ska ske som legenden berättar när du vigs med Den lilla vinden."
Yaaaay!
-----
En blick på Nanoq ... var är hon?
En antydan bugning.
"Låt oss tala."
Utan att släppa hennes hand visar Porfirio åt Qu Thula Shu att sätta sig. Han själv sätter sig bredvid henne, så att de kan prata förtroligt, hand i hand.
Gestikulerar åt Vasilij att sätta sig bredvid. Han kan komma till nytta…
Riktigt fin familjeuppräkning Peter!
Nu väntar jag tills det att Jonas kommit ikapp.
Nanoq stirrar på Porfirio med svarta ögon. Hon vet att han är en orm och kan inte tillåta att han besmittar Urga med sin förgiftade säd.
"Vördade Moder. Ni bör känna till att Prins Porfirios förstfödde redan är född, ur en horas sköte. Den lilla vinden skulle bara bli en av prinsens dussintals konkubiner. Gör inte det mot vårt folk. Det är Prins Porfirio, och inte vi, som ska komma med gåvor."
ja jädrar
BANG!
Riktigt coolt, grabbar! Jag följer händelserna med spänning.
Sinaaq slinker upp vid Nanoqs sida.
"Stilla din tunga!" säger han med dämpad desperation. "Snälla Nanoq, för vår skull, gör inte så här."
Jonas, är du med?
Jag tar en xp för Unreq. Love.
Jag tar en xp för Unreq. Love.
Det tycker jag!
Och upprepar frågan.
Sorry, Sorry, har varit fullt upp i veckan.
Jag är med.
Vasilij känner sig för tillfället väldigt liten. Det här är absolut ingen situation han är van vid. När Porfirio gestikulerar åt honom att sätta sig bredvid honom och denna Urgadrottning vet han inte riktigt vad han ska ta sig till. När Nanoq släpper ur sig denna harrang känner han att han borde göra något. Men allvaret i situationen har honom i sitt grepp. Han greppar krampaktigt armstöden på stolen och sjunker ner i den... hoppas att ingen ska se honom (vilket naturligtvis är naivt, men han är långtifrån gruvan nu och det enda som håller honom kvar i salen över huvud taget är hans lojalitet till Porfirio).
Porfirio skrattar. Tystnar. Tittar sorgset på Nanoq.
"Är det hat eller kärlek som förgiftar din tunga? Eller är det pengarna från Ammeni som driver dig?"
Vad har hon nu hittat på? Jag förstar inte vad som driver henne till dessa underliga lögner.
Qu Thula Shu ignorerar Nanoq helt och hållet, och vänder sig till Vasilij när han sätter sig ner, utan att släppa Porfirios hand.
Tillräckligt högt för de flesta att höra säger hon: En sångcykel sjungen genom de mörka åren, knuten till legenden om Vårbringaren, berättar om en som kallas Den vise, som skall visa sig i sällskap med Vårbringaren. Han kallas även Vägvisaren, och den som söker en väg.
Coolt, Jonas.
Sinaaq sliter försiktigt i Nanoqs arm när Qu Thula Shu istället vinkar honom till sig.
"Nej, Sinaaq, för henne till mig. Ingen av er ska komma till skada."
Aha. Härligt, Anders.
Jag ser inte riktigt hur det ser ut. Jag tänker mig att Urgas sammankomster ser ut typ så här:
http://edpas.net/journal-images/keep-out-fashion-police/img_8298.jpg
Och att då Porforio och Thula satte sig längst fram på podiet. Vasilij har helt etikettsvidrigt slagit sig ner på ett stol som står utmed väggen?
Är det ok. Bara så vi delar samma bild, för jag började skriva ett svar som jag sedan insåg kunde tolkas ganska konstigt.
Mycket mindre formellt föreställer jag mig det.
Vasilij Qu Thula Shu Porfiro
Akkas bår
Cyril
Sinaaq Nanoq
Och runt omkring urgaier, som i ett uppochnervänt V.
QTS, Vasilij och Prins P har slagit sig ner på en kraftig bänk med snidade karmar, täckt med granris (tänk lite Sundborn och Zorn).
OK, jag hade placerat Cyril lite till höger och N & S lite till vänster bakom/bredvid båren.
Det formella var iofs inte det jag ville belysa utan det etikettstyrda. Urga gör saker som de ska göras, de improviserar inte och är inte flexibla. Mycket av Nanoqs beteende är ju ett uppror mot just Urgas rigida samhälle där allt är på ett visst sätt, och en del av henne är ett direkt resultat av det.
Men de behöver inte sitta som samurajer för det. Egentligen var det mest Vasilijs "armstöd" som förvirrade mig, men det här funkar bra.
Nanoq sliter sig från Sinaaq utan att titta på honom.
Han älskar mig inte. Hade han gjort det hade han stått på min sida.
Hon ställer sig trotsigt framför Thula Shu, knäböjer och bugar sig.
"Moder"
"Vi går in i en ny tid Nanoq, där traditioner kommer att förändras. Ditt svek kommer inte att straffas, mer än med den skam jag är säker att du känner i ditt hjärta."
Thula Shu ser ömt på Nanoq.
"Kärleken mellan Vårbringaren och Lilla vinden är ödesbstämd, men du är fri att välja, ändå ser jag bara en väg. Släpp in Sinaaq i ditt hjärta igen, så ska du finna frid, tro och styrka."
Till alla, med en hårdare ton i rösten.
"Av den sort som kommer att behövas när vi tar tillbaka vårt land."
"Moder, mitt hjärta är inte ditt att befalla över. Jag älskar Cyril."
Ping, 1 XP Key of Individualism. :)
Tja, 2 för Key of Love med antar jag.
Egentligen Key of the Vow också, väl?
Nja, den är lite märklig, så jag tolkade det som att den inte kickade in här. För det här räknas väl inte som ett "adventure" och jag har inte ådragit mig "great harm", eller hur det nu stod.
"Du vanärar ingen annan än dig själv! Vi skickar tillbaka dig till ammeni."
Qu Thula Shu vänder sig till Vasilij.
"Kan det vara rätt sak, att låta henne bli vår spion? Vågar vi det?"
Till alla.
"Nu vill jag att ni lämnar oss. Se om Lilla vinden, förbered för föreningen."
Det sker som hon säger.
Coolt.
Är scenen avslutad eller väntar hon (alltså, ni) på mitt svar?
Klart att du skall berätta vad du gör, hur du reagerar. Det är själva poängen med alltihop. Vi spelar (bland annat) för att du skall bestämma vad din karaktär gör i sådana här situationer. Jag skämtar inte när jag säger att det är vad spelet går ut på.
Du regerar, Jonas. Det här blir kul!
Sorry, alltså. Det jag blev förvirrad av var "Det sker som hon säger" och vilka som skulle lämna vilka.
Till Qu Thula Shu: "Moder, Vad vet jag om dessa frågor? Jag är en simpel gruvarbetare! Ödets nyck har fört mig hit, jag skulle förtälja dig historian om jag den kände. Men vad vet jag om spioner? Vad vet jag om vem man kan lita på?"
En blick på Nanoq (som kanske eller kanske inte är på väg ut genom dörren?)
"Den där kvinnan, som alldeles nyss försökte vanhedra Vårbringaren själv skulle jag hålla nära. Ty vem vet vad hon kan hitta på på egen hand hos Ammeni? Skulle hon bli vår spion eller deras? Å Andra sidan skulle hon säkert må bra av att skiljas från denne Cyril hon ständigt har ögonen på. Det finns kanske andra vägar för henne att vandra?"
Vasilij talar lugnt och bestämt, så till den grad att han förvånar sig själv.
Snorbra!
Porfirio tittar förbluffad på sin följeslagare. Var fick han luft ifrån?
Jag ser gärna att Nanoq är kvar i rummet. Scenen känns inte helt över och jag vill se vart den är på väg.
Är det Vasilij avsikt att öppet visa att han inte litar på Nanoq?
Funkar för mig.
Ja.
"Medan ni sitter här och bestämmer över mitt liv har jag andra saker att ta hand om. Varken du, knähund (tittar på Vasilij), eller ni, Vördade Moder (tittar åter på Thula), har gett mig någon anledning att lita till era omdömen. Med er tillåtelse, Moder, drar jag mig tillbaka."
Här händer det grejer! Min uppkoppling låg nere igår. Det här är mycket coolt.
Jag avåsg inte att scenen var slut, utan att alla människor utan de som samlats kring Thula Shu (dvs alla rollpersoner).
Back on line igen! Det var lite svajigt i morse, och jag ser att mitt förra inlägg aldrig blev färdigt.
Lämnar rummet ska det naturligtvis sluta.
Strax mer.
När Nanoq meddelat sin intention uppstår en tystnad. Qu Thula Shu svarar inte omedelbart ser på Nanoq som om hon försöker utröna något. Då tar Cyril till orda.
"Jag skulle inte heller vilja se henne skickad till Ammeni, hon har tjänat dem med hjärta och lite lust för egen vinning. Jag har älskat henne och i vår kärlek - förlåt mig moder för min frispråkighet - funnit hopp om hennes mildrade sinne, och försökt skydda det jag sett är gott med Goren. Inget försvar för min egen skull, men jag är redo att skiljas från henne, mitt liv är vigt åt den ni kallar Vårbringaren, och slutar det här är jag nöjd över att ha sett en ny tid nalkas och min del i den. En varning bara, jag såg Nanoq knuffa en man utför en klippa, en spion från ammeni, men såg honom sedan här, levande. Har hon meddelat detta? Är de i konspiration? Jag fruktar för Han-som-skänker-solens liv."
Cyril talar fort, haltande på goren-dialekt med sin ammenibrytning, men varje ord går fram.
Sedan vänder han sig till Nanoq och med en låg, desperat uppriktighet i rösten säger han:
"Snälla, göm dig inte bakom min kärlek, ta ansvar för dig och slåss mot den sanna fienden. Ställ ditt svärd och din styrka till solbringaren Absolons tjänst."
Nanoq ignorer Cyril, och talar till Modern.
"Ja, ni har en spion i lägret. Om ni så önskar kan jag bevisa min lojalitet och skära halsen av honom framför era fötter."
Nanoq är tydligt upprörd, och börjar få svårt att kontrollera sitt humör. Hennes käkmuskler arbetar intensivt och hennes blick är både tom och full av återhållen ilska.
"Nanoq. Låt mig tala med dig i enrum i femton minuter. Inga krav. Inget trixande. Inga hot. Bara ett samtal. Jag lyssnar på dig och du på mig en stund det är allt. Sedan är du fri att göra vad helst du själv önskar."
(Usch vad mitt svar dröjde. Sorry)
Nanoq nickar mot Porfirio.
"Du får 10"
Mitt svar kommer att dröja ännu mer. Räkna inte med att höra från mig förrän i nästa vecka.
:)
Thula Shu klappar i händerna och ett timglas bärs in.
Det här timglaset mäter ut fem minuter, vill du vända på det efter halva tiden, ber hon Cyril.
Jag har en bättre idé, svara Cyril, och tar fram ... sin iPhone!!!
Vi ses efter helgen dudes.
Bara för det tänker jag vägra använda riktiga tärningar på SSK och bara använda telefonen istället. Sådeså.
Jag är på jobbet.
Jag har tråkigt.
Hm… finns det någonting i din timglaspost som vi behöver vry oss om i förhållande till spelet?
Annars vill jag ha en scen ensam med Nanoq.
allvarlig när det gäller hur tråkigt jag har just nu, så en scen med Nanoq och Porfirio coming up!
(Jag tycker vi klipper den här och startar en ny, denna är lång som den är.)
Hm, det där inlägget inleddes med
"Gud nej, det var ett skämt rakt av"
och fortsatte med "däremot är jag .."
Skicka en kommentar