Ljuset som fanns i mörkret därute har sedan länge försvunnit. Härinne är det svartare än svart. Victor har varit i gruvan, men alltid fackelupplyst. De här gångarna går inte att jämföra.
Helt mörkt är det ändå inte, men auran som skimrar kring Rubiccia gör mörkret än mer påtagligt. De enda ljud som hörs är svaga droppanden och lätet från barnet Rubiccia bär i sin famn när det suger på hans finger.
"Undrar du inte vart vi är på väg?" säger Rubiccia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Victor, som varit upptagen med att tänka över det val han nyss gjorde (och att se var han går), vaknar ur sin djupa koncentration och säger:
"Givetvis. Vad handlar den här manövern egentligen om?"
"Vi ska rädda tronarvingen."
Barnet börjar skrika. Rubiccia har stannat och vänt sig om. I det svaga skimret ser Victor hur han stoppar ett finger i barnets mun och det börjar suga.
"Såja, mitt barn" säger alven, med en märklig betoning på "mitt barn".
Victor tystnar åter en stund efter att Rubiccia fått tyst på barnet.
"Hur?"
"Genom att förena framtiden och det förflutna." Rubiccias ton antyder att det är fullständigt självklart. Hela tiden ser han ner på barnet.
"Mitt misstag var att tro att det skulle ske med stål och styras av mig, när det styrs av kärlek och jag själv bara kan följa den."
Nu ser han upp på Victor.
"Vill du hjälpa mig?"
"Om du slutar tala i gåtor och för en gångs skull säger något rakt ut kan jag avgöra det."
Rubiccia föreslår att ni börjar gå igen, ni ska färdas långt.
Sedan berättar han om hur han en gång, i vad han kallar ett annat liv, var Absolons älskarinna, och hur han födde kejsarens barn. Han berättar om himlaelden och om hur han innan den föll förändrats och lämnade den här världen.
Han har återvänt för att skydda sin avkomma, och för att föra dem till det styre över Near de är födda till.
"Räcker det?" undrar han, "eller ska jag fortsätta?"
Victor är så klart inte övertygad, men ett tvivel har dykt upp någonstans i honom. Ett tvivel som inte funnits där tidigare. Han besvarar inte alven, låter tystnaden tala.
Kan det vara möjligt? Kan det finnas någon sanning i allt det här?
När vi spelade TSOY i min spelgrupp nyss så gjorde Jonas en bra observation. Han tog fasta på att man kan ta tag i spelledarpersoner ibland och göra ganska yviga, tydliga grejer, att TSOY inte är så subtilt. Han skaffade en Key till en SLP och köpte loss den i samma scen.
Jag tänkte tipsa dig om det nu när jag inser att det här är lite off för vad som omedelbart berör Victor, så som han nu ser ut.
"Kan du lova att du skyddar mig, och det här värnlösa barnet, när vi för det tillbaka till sin far?"
Rösten är ovanligt klar, och fri från den högtidligt svulstiga ton som alven annars pratar med.
"Kan vi lita på dig i denna färd genom mörkret?"
Jag är inte helt säker på vad du menar att jag skulle göra faktiskt. Däremot tycker jag att det här är intressant nog ändå, så för tillfället kan jag glida med.
Victor grymtar fram ett "Givetvis" till svar. Oavsett vems barnet är har han inte för avsikt att låta någon skada det.
Bara du tycker det är intressant så!
Jag ville kolla att du inte kände dig avskärmad från Victors intressen och Keys, och tipsa om att om du gjorde det, går det ju alldeles utmärkt att ta, som nu tex, Key of the Guardian, och mjölka den på väldig kort sikt.
Jag gillar Victor, så jäkla rakryggad.
"Det behagar mig, Victor" säger Rubiccia. "Du är rakryggad."
Aha! När du snackade om att "ta tag i en slp" trodde jag du menade att ändra på typ Rubiccia på något vis. Nu är jag med. Jo, det där kan nog vara aktuellt snart faktiskt... men jag avvaktar en liten stund.
sweet, vi bryter scenen där. Kommer snart att starta en ny.
Skicka en kommentar