Victor vill rida in i lägret och mäkla fred. Han tar med sig Gaio och, gissar jag, Nica.
Vi skulle kunna göra en konflikt av att smyga undan soldaterna från Maldor - om du vill göra det i hemlighet, Johan - men jag tänkte starta med att de klarat det.
Lite senare idag startar jag i så fall scenen direkt vi lägret. Låter bra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
33 kommentarer:
Jag har inget direkt intresse av att göra det i hemlighet, om någon vill försöka stoppa honom får de väl göra det.
Cool.
Vi säger så här. Några av soldaterna märker vad som är på gång, och muttrar och gruffar.
Det är faktiskt Nica som har svaret när han säger "vi ska byta den hunden mot överste Cittiga" och med det dämpar invändningarna.
Senare, när ni rider mot lägret, säger han:
"Visst ska vi? Visst var det sant det jag sade?"
"Vi rider för att se vad som sker i lägret och mäkla fred om jöligt. Vad överste Cittiga vill återstår att se."
Victor sneglar bekymrat på Nica. Han undrar hur mycket pojken förstår av det som händer, undrar om han själv förstår.
"Vi har ingenting att vinna på att gömma oss ute i vildmarken, på något sätt måste vi försöka resonera med de här människorna."
Heh, "jöligt" i första meningen skulle såklart vara "möjligt". Skumt typo.
Jag trodde först jöligt var dialektalt.
Nica säger "jag förstår att även detta kräver ett slags mod", och rider sedan i tysthet.
Senare, i lägret, rider ni nästan ända in innan en vakt upptäcker er, och när han ropar till Silvio hejdar översten honom och kommer er till mötes.
Lycka till Johan, sist jag försökte mäkla fred med Porforio gick det...sådär. Men du kan ju skita i att hota honom. :)
rider ni nästan ända in innan en vakt upptäcker er
Ehm. Ojdå. Inte bra.
Spännande scen, annars.
Victor avvaktar uppe på hästryggen. Försöker läsa Silvio med blicken.
"Bra att du kommer" säger Silvio.
Han nickar kort åt Nica till. "Kan du samla ihop de andra av våra styrkor, så ska vi svära dem under Absolons flagg. Goren är taget av ormarna från Ammeni, och vi ska resa oss och slå tillbaka."
"Och vi har förstärkningar de inte väntat sig."
Bakom Silvio ser Victor en man komma gående, med tre stycken råttmän vid sin sida.
"Våra mannar är tveksamma. De kommer nog inte att vara alltför snabba att svära sin trohet till en man som lät dräpa flera av deras vänner."
Victor harklar sig och ser åt mannen med råttornas håll.
"Kanske kan vi övertyga dem om fredens nödvändighet genom att tala tillsammans?"
"Freden är långt borta min vän" säger Silvio.
"Vi har något att leva för nu igen, och något att dö för."
"Låt mig presentera hans majestäts rådgivare, Rubiccia."
Silvio vänder sig mot alven, med en nästan omärklig bugning. Alven ler till svar.
"Rubiccia, detta är Kapten Magalla, min vän Victor. En lysande officer, och någon som kan leda våra män vid Absolons sida när vi tar tillbaka hans land."
Råttmännen, två stående på bakbenen och den tredje på alla fyra vänder sig mot Rubiccia när han tar till orda.
"Jag har förstått att ni slog ner ett uppror, och ett hot mot prinsens liv. Vi lyckades i sista stund avvärja ett annat. Barbarerna från bergen skulle ha dödat er alla i sömnen om inte mina modiga krigare från råttfolket förekommit dem. En värdigare arvtagare till detta land. Vi uppskattar att ni ansluter er till kampen, Kapten Magalla."
Jäääääävlar
Haha!
Fan vad jag har haft svårt att veta hur jag ska reagera på det här. Ursäkta att det tar sån tid.
Victor är nog inte alls speciellt peppad på något heligt krig, i alla fall. Det här gick inte alls som han hade tänkt sig.
Efter en lätt bugning åt Rubiccia vänder han sig åter mot Silvio.
"Exakt vad menar du med att "ta tillbaka hans land"? Vad är det ni tänker göra?"
Jag visste det, Rubiccia, den ormen!
"Vad jag menar?" Rubiccias röst vränger varje möjlig hånfull mening ur orden.
"Det forna Maldors kejsare har återuppstått i prins Porfirios skepnad. Allt land är hans, som det en gång var. Tiden är inne för det förflutna och framtiden att återförenas, och vi är den legering, det städ, den hammare och den gnista som ska sammansmälta dem."
"Du talar för långt, alv, även om jag stödjer dina ord." Silvio ser på Victor när han säger det.
Han sträcker ut en hand. "Du slåss vid min sida, och för rätt sak Victor, räcker det?"
Victor sneglar mot Nica, hur ser han ut att reagera på det hela?
"Silvio, jag har utkämpat mina slag redan. Jag längtar inte efter mer krigsföring."
Han harklar sig och kastar en blick på råttorna, en blick fylld av avsmak.
"Jag när överhuvudtaget ingen önskan att återvända till Maldor, mitt liv finns här nu."
Nica ser storögt på Rubiccia som går fram till Victor och lägger en hand på hans axel.
"Gott så. Det här kommer att bli ditt land, du behöver inte lämna det. Att du inte söker stridens slammer och blodsspillan tar jag som ett tecken på att du är rätt man att leda våra trupper, det här kräver planering och inte attack hals över huvud."
"Hehe, hals utan huvud", skorrar en råttman.
"Du kan bli min rådgivare, mycket värdefullt. Man trängs ändå om generalposterna, hellre då en man som frivilligt avstår som bestämmer."
Jag slår Deceit här, Rubiccia siktar på att snacka omkull Victor och hitta rätt ord, så han babblar på.
Är du med på det, Johan?
Okej. Jag slår resist, kanske? För att inte bli lurad alltså. Jag tror i och för sig att Victor vill ordna en audiens med Porfirio, trots att han är en jävla galning, för att ge honom Gaio och försöka fixa lugn och ro. Kan jag ha det som intent?
Jag kan ju säga direkt att det är ett rätt stort intent, och kommer att skita sig hursomhaver då Porfirio inte lär dyka upp, så det kan inte lösas av Victors intent.
Bättre då att ha intentionen att hålla dig kall och huvet klart i relationen med Rubiccia.
(Man kan ju säga att intentionen är att stå emot, inte snärjas av hans snack, för att så småningom söka upp/få till en audiens med Porfirio.)
Ja, det är klart. Men det var något sånt jag var ute efter, vi kör på det. Inte låta sig snärjas, helt enkelt. Jag tänker bumpa upp resist till competent på en gång, om jag inte höjde en ability med min senaste advance för det får man väl inte göra två gånger i rad? Nej, jag har nog inte höjt någon ability sedan sedan sway.
Jag menar såklart att jag ska höja den till adept
Gött!
Då slår jag.
Jag får SL 5. Rubiccia är en jävel på att luras!
Ääääh! SL 1.
Vilket inte innebär att Victor tror på Rubiccia, utan bara att han inte står pall för svadan, för stunden.
Det blir svårt att få en syl i vädret och någon tyngd bakom det ursprungliga ärendet helt enkelt.
Stämmer det att man bara kan få Harm som ettresultat av BDTP?
Nej, det är jag ganska säker på att det inte gör. Meneeeh... försöker du lobba för att ge mig harm, eller? För då smäller det! ;)
Om inte jag säger det innan, att typ du får fan i mig SL i Harm om du inte bal bla bla.
Men visst, jag kan se att Victor kunde dras med Harm i sin relation med Rubiccia här.
Men vi löser det så att Rubbe har bonus i SL-diff på framtida konflikter som följer på den här interaktionen. :)
Rubiccia lägger armen om Victor, som setat av utan att egentligen märka det själv. Han börjar tala tystare och ingen av de andra hör vad han säger när Victor leds in i ett tält av alven.
Där utanför ser vi Nica se Victor försvinna. Ett par av råttmännen rotar i sadelväskorna. Den tredje sätter ett svärd i handen på honom, och först då sliter pojken blicken från tältöppningen.
Runt omkring dem plockas lägret ner.
Coolt.
...och jävligt läskigt.
Lite vibbar av en oroväckande stämning.
Ska vi säga att det är det sista som händer innan uppehållet?
Ja, det känns som en snygg cliffhanger-avslutning.
Skicka en kommentar