Pool-refreshment-scen för Porfirios Vigor. Porfirio och Vasilij bestiger en bergstopp i gryningen.
Ge mig till lite senare idag att rama in den här ordentligt.
måndag 19 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En plats för rollspelande per blogg. Just nu: The Shadow of Yesterday!
17 kommentarer:
Porfirio och Vasilij står och ser ut över de taggiga sluttningarna som reser sig över gruvan.
Bortom bergen till sydväst ligger prinsens föräldrar döda. Vasilij har precis återfunnit sina.
Jag tänker mig att inte mycket sagts under den ansträngande klättringen, men nu finns kanske en del att prata om? Jag släpper lös er.
Solen bryter seg som sirap genom morgonfrosten, och långt nere längs klippsidan ses en ensam gestalt klättra upp mot er.
Vasilij sitter tyst och betraktar utsikten. Han har faktiskt ingen flaska med sig.
"Jag växte upp på slottet, vet du." Säger han till sist.
Porfirio håller ett öga på figuren som klättrar där nere. Han vill inte bli överraskad.
"Jag förstår det. Din mor … hon har varit hos oss så länge jag kan minnas.
Vasilij, du är alltid välkommen tillbaka."
"Lyssna, det finns mycket att säga, men tiden rinner ut.
Jag har lovat dig att uppfylla en önskan åt dig, så länge det står i min makt att göra det. Säg bara till. Jag står vid mitt ord. Nu eller senare, det är upp till dig"
Coolt Peter! Återkommer med svar, kan knappt tänka just nu.
"Menar du det? Är jag välkommen tillbaka? Inget skulle glädja mig mer!"
Snygg male bonding. Nu fattas bara grillen och biran. :)
Seriöst, det är en fin scen. Jag gillar sånt.
Jag med.
Porfirio och Vasilij ser båda hur personen som sett ut som han klättrat mot dem plötsligt stannar upp, viker av och försvinner.
Vasilij tycker sig ana i den sista skymten att det är en bekant gestalt; mannen som gav honom flaskan med förgiftat vin, och som Gaio sedan fängslade som ammenispion.
"Porfirio, var vaksam! Jag känner igen den där mannen, han är spion från Ammeni! Han vill dig inget gott."
En liten tystnad
"Han gav mig en flaska förgiftat vin tidigare, den var tänkt till dig"
Vasilij möter Porfirios blick, vill se hans reaktion.
Jädrar.
"Men du gav mig inget gift." Porfirio ler snett, trött.
"Vi försöker ta oss tillbaka till lägret innan vår objudne gäst hinner ikapp oss.
Vasilij, jag är Absolon inkarnerad. Om du hjälper mig och tror på mig, så lovar jag stora belöningar. I detta livet och i nästa. Det blir en lång resa, men vi kommer att segra. Tror du på mig?"
"Jag tror på dig med hela mitt hjärta, Absolon!"
Vasilij faller på knä, tar Porfirios hand och kysser den.
"Härmed svär jag dig evig trohet, i detta liv och nästa!"
Tittar allvarligt på Porfirio, "men du har rätt, det är nog bäst att vi beger oss tillbaka till lägret nu"
Wow. Hur i hela friden hamnade vi här? Undrar hur det kommer att gå.
Kanske ett bra slut på scenen?
Anders, är poolen förnyad, eller hur funkar det?
Jag tar i alla fall 2 XP för incidenten. ("Gain 2 XP whenever this character converts someone to her faith.")
Verkligen wow! Vi bryter scenen där, det håller jag med om. Dina XP är klockrena Peter, och vigor förfriskad.
Verkligen Wow. Jag vet faktiskt inte hur vi kom hit, men det kändes rätt, helt enkelt.
Jag skulle vilja ta en key som passar till detta, några tips?
Hm… Key of Faith känns ju rätt givet. Andra spännande varianter vore kanske Key of Fraternity, Key of the Guardian, Key of the Mission, eller varför inte Key of the Vow.
Skicka en kommentar