Ett par timmar senare. Victor har återvänt till sitt tält. En oändlig trötthet har kommit över honom och han har somnat. Nu väcks han ur djupa drömmar när en soldat kallar på honom.
"Kapten, kom fort! Det är Överste Cittiga, han är ... redlös, mitt på dagen. Vad ska vi göra? Ursäkta sov ni? Skynda på."
Vad tänker Victor nu, Johan? Vad drömde han?
Vad gör du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Svettigt!
Victor ser sig förvirrad om i rummet som om han letar efter något han inte kan hitta. Det tar några sekunder innan han lyckas skilja drömmens värld från verkligheten och raskt reser sig från sängen.
"Ta mig till honom."
Medan han följer soldaten med bestämda steg mot platsen där Cittiga befinner sig ekar drömmen i hans tankar. Han minns tydligt hur han vandrade genom en tom, mörk gruva, förtvivlat letandes efter någon. När han slutligen kunde skönja tunnelns slut fann han ett blodspår vid sina fötter och började springa. Precis när han kommit tillräckligt nära för att skönja en människogestalt liggandes i ljuset vid grottmynningen rycktes han ur sömnen.
Nu är han förvirrad. Cittiga är vanligtvis ett skinande exempel på militärisk disciplin. Det här är inte likt honom.
Ooo, jag gillar vandringen i gruvan. Låt oss minnas den drömmen!
Okej, genom drömbilderna som dröjer sig kvar hör du soldaten "han raglade omkring vid arbetarna och, ursäkta att jag säger det, skämde ut sig ... jag och Iako ledde honom mot hans tält, men när jag lämnade dem hade Översten fallit omkull i en snödriva. Här framme."
När bilderna bleknar är det första du ser den blekgrå himlen och de vassa bergstopparna som en käft, på väg att sluka den, sedan ser du Iako, soldaten, blodet rött mot snön. Knäböjd vid hans sida, din eskort. Böjd över Silvio bara en bit bort, en pojke, med vad som ser ut som en bit vässad sten i handen.
Man kan ju undra över diciplinen hos Maldors soldater ... han ser alltså till sin skadade kamrat istället för att övermanna fienden ...
Nå, blir det straffkommendering eller vad gör Victor, Johan?
Okej, jag är trött och lite förvirrad. Det står alltså en pojke och tänker fimpa Silvio här och nu, och det är bara Victor som ser det?
Ifall jag har tolkat det rätt knuffar Victor irriterat den hukande soldaten ur vägen och tar ett par raska, långa kliv bort till platsen och övermannar pojken. Konflikt, eller?
Ja, precis så tänker jag mig det. Bra att du säger till om jag är otydlig.
Vi väntar lite med konflikten.
Victor tar tag i pojken, som släpper kniven och gråter någon slags vredestårar.
Det är en smutsig mager unge och han ser upp på Victor och säger:
"Min far, han kastade sig ner i schaktet. Han hade inget med något uppror att göra. Han arbetade bra, men något hände med honom när Översten satte kniven mot strupen på honom."
Han hulkar, och så genom sammanbitna tänder:
"Jag såg att du räddade hans liv, kapten. Det var för sent, men jag såg vad du gjorde. Snälla släpp mig fri"
Så alltså, den här killens far var snubben som Silvio tänkte skära halsen av. Han har tagit livet av sig och nu har grabben, som är kanske 12 (och också jobbar i gruvan!), fått för sig att hämnas.
Jag planerar att starta en scen parallellt med den här, med Måns och Peter, men det kanske dröjer till ikväll.
Victor tittar bekymrat på pojken, kastar ett öga mot Silvio och ryter åt soldaterna att ta honom till tältet.
Han tar ett hårt tag om pojkens handled och börjar släpa iväg honom mot sitt eget tält under tystnad. Frustrationen, ilskan och känslan av att allting håller på att glida honom ur händerna avbildas tydligt i hans anlete. När de är innanför tältdukarna, skyddade från vakande ögon, släpper han pojken och säger:
"Jag vet att det gör ont, men vad tror du skulle hända om du hämnades på Överste Cittiga? Skulle det var slut på blodspillan efter det? Nej, fler skulle råka ut för samma öde som din far.
Förstår du?"
"Jag förstår", säger pojken med förvånande styrka i rösten.
"Jag vill egentligen inte ha bråk. Det var bara det att min far var det sista jag hade kvar. Den enda person som gav mig något att leva för. Jag hatar upprorsmakarna och beundrar min far som aldrig tog deras sida. Snälla Kapten Magalla, låt mig spionera på dem för din räkning. Jag kan hjälpa dig och tillsammans kan vi stoppa vidare blodspillan."
Han ser på Victor med något som liknar beundran i blicken.
Hoppas du inte tycker att jag undviker någon konflikt här Johan. Jag gillar var vi hamnat sedan blodet i snön, och spelar med på din snygga hantering av scenen, men också helt i linje med pojkens motivation.
Jösses! Den såg jag inte komma. Oväntat men absolut inte fel. Jag kände att det här var en karaktär som jag ville göra något mer med, även om jag inte var beredd på just den grejen.
Det här sätter ordentligt med myror i huvudet på Victor. Han känner starkt för pojken, och vill på något sätt se till att hålla honom nära sig, men att använda honom som spion skulle eventuellt kunna utsätta honom för stor fara. Victor tittar dystert på pojken en stund, sedan säger han: "Ta inga risker, håll dig i närheten och uppsök mig bara när du känner att det är säkert." Det blir tyst en liten stund. Innan pojken hinner svara tillägger han: "Behöver du något? När åt du senast? Jag kan ordna ett mål mat åt dig."
Jag känner mig fortfarande lite osäker på hanteringen av mina keys, men visst borde jag ha träffat någon av dom i alla fall? Har Victor hjälpt pojken? Har han tagit ett beslut påverkat av Cittiga? Får jag ett XP för att han var med i scenen oavsett om han är vid medvetande? :)
Tufft. Och jag gillar att det inte stressas in i konflikterna. De kommer.
Så känner jag också, men skönt att höra dig säga det Peter.
Johan,
Jag tycker du träffar både Fraternity och Conscience.
Okej, jag vet inte om jag hjälpt pojken till en situation där han kan hjälpa sig själv. En etta på conscience känns mer rimligt (nu när jag tänker på det kan jag fan inte tänka mig en situation där det inte skulle kännas "fuskigt" att plocka fem XP, men det kanske märks när det är rätt). Ett för att Silvio är med och två för beslutet om vad som skulle göras med pojken (det var definitivt indirekt påverkat av situationen med Cittiga). Fyra sammanlagt?
Hursomhelst tror jag att det är läge att punga ut för en Key of the Guardian på ungen. Livet ska inte vara lätt.
Jag räknar till samma XP som du Johan. Key of the Guardian - coolt!
För att fortsätta och kanske avsluta scenen:
Pojken säger "Jag har ätit, i morse av det som skänks mig av era kockar. Jag kräver inte mer. De andra talar alltid om att skära strupen av er och stjäla er mat. Sån är inte jag."
"Jag heter Nica" säger han och slinker ut ur tältet.
Oooo.
Snyggt! Påpasslig förbättring Johan. Mycket coolt!
Sweet. Vi avslutar med att Victor, nu fullständigt slutkörd, sjunker ihop på samma stol där han satt och sov vid scenens början.
Skicka en kommentar