Samtidigt i staden Goren för Nanoq och hennes kontakt med Huset Ambroise, en man vid namn Cyril, ett samtal.
Cyril är en spion i Husets tjänst och går för att vara läkare. Det är i hans enkla sjukstuga (kanske vore droghus ett mer passande namn, hyllorna bångnar av burkar, askar och dekokter) konversationen äger rum. I korthet går det han säger ut på att kommendera Nanoq att infiltrera Gorens hov, som konkubin. Han ler. Kronprinsen har en stor aptit på kvinnor, säger han. Det planeras en resa till Gruvorna för unge Porfirio. En plats i sällskapet är vigd åt Nanoq. Allt är arrangerat. Huset Ambroise vill ha information om den rådgivare som ryktas ha dykt upp vid prinsens sida. Det är av vikt att Nanoq kommer så nära arvtagaren som möjligt. Så nära som möjligt.
Måns?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Åh, just ja, det är Cyril som är Nanoqs Key of Love. :)
Förrädare!
Hmm… Har inte Måns specificerat att Nanoqs Key of Love är någon som motsätter sig Ammenis närvaro? Fast du kanske menar att Cyril är hans Key of the House?
Annars känns detta jätteintressant. Det här är ett sådant tillfälle då du skulle se mig luta mig fram över spelbordet för att följa med bättre. Kul!
Intressant scen!
Peter,
Exakt. Måns nämnde att hans Key of Love är för någon som motsätter sig Ammenis närvaro. Cyril gör just det. En exil-ammeni och spion i Huset Ambroise tjänst som önskar att hans folk lämnade Goren ifred.
En liten detalj som kanske inte var helt uttalad, eller ens kändes så viktig när de föll för varandra.
Den kärleken, den kärleken ...
Oh! Jag älskar såna här scener, när det knyter sig i magen och dramat är så förbannat närvarande. Coolt!
Nanog vänder sig om, blundar hårt och skakar ilskan och skammen av sig. Hon viker sig inte. Hon vet att för att nå det man vill måste man våra hård och skoningslös, precis som hennes uppdragsgivare. Hon visste bara inte att det kunde göra så ont...
"Jag gör det" säger hon och vänder sig om mot Cyril. Hon vill säga mer, men vågar inte, vill inte. En annan dag. Istället söker hon tröst i Cyrils famn...
Jag önskar att du lät bli, svarar Cyril.
Jag önskar att jag inte behövde be dig, och att du inte behövde göra det.
Jag önskar att vi var någon annanstans ...
När Cyril säger de ord Nanoq inte själv vågade förändras allt. Hon är inte längre den starka krigaren, utan ett offer. Ett hjälplöst offer, fast i ett skede hon inte kan kontrollera. Förbannade Cyril! Han har förstört det!
"Häll käft och älska med mig. Vi vet vad vi har gett oss in i. Jag vill inte höra sån skit från dig mer!"
De ligger med varandra. Hetsigt, hårt, fort. Efteråt, fortfarande andfådd, rullad över på sidan med ryggen mot Nanoq, säger Cyril:
"Låt inte Prinsen komma till skada, lova mig det"
"Jag ska bara inhämta information. Det är allt..."
Jag känner att den här scenen är ganska klar. Jag har fått kött på min Love och vår relation har klargjorts. Jag är nöjd.
Fint Måns. Jag känner likadant.
Då klipper vi där.
Underbart mäktiga öppningsscener! Jag gillar hur snabbt Nanoq etablerades som den mångbottnade karaktär hon är.
Det gör mig glad att du tycker det Johan!
Måns,
Notera att du pingar 3XP i den här scenen. 1 för att vara i samma scen som Cyril, och 2 för att du gör något för ditt Hus som ger dig obehag och discomfort.
Ah, just. Uppdaterar karaktärsinlägget.
Tack för en bra scen. :)
Skicka en kommentar