Goren är namnet på både landet, ett kargt och fruset bergsområde, och den enda större staden. Fästningen ovanför staden är byggd i klassisk Maldorsk stil med starka, tunga murar, medan staden vid dess fötter bär markanta drag av influenser från handeln med Zaru från innan himlaelden föll.
Lämningarna efter den en gång så vackra handelsstaden är idag mer en förvuxen handelsstation.
Vinden viner in från bukten där fyra skepp ligger frusna i isen.
I bergen runt om Goren finns gruvor där man bryter metall som används i byteshandel med Maldor som gör vapen av den. Var fjärde månad kommer en karavan norrifrån genom bergen med sprit och öl som krigsherrarna använder som bytesvara. Efter varje karavan dröjer sig allt fler maldoranska soldater och legoknektar kvar, för att "skydda" befolkningen och se till att det fortsätter brytas järn.
Först användes främst goblins i gruvorna, men nu har även människor fått börja arbeta där.
Det en gång så fria folket i Goren är allt mer missnöjda med Maldors inflytande. Det finns de som har tagit kontakt med revolutionära element i Maldor som smugglar in sprängämnen med karavanerna. Man planerar ett väpnat uppror där ett av målen är gruvorna där man tvingas slava, men man pratar även om att spränga slottet i Goren.
Samtidigt finns spioner från flera av Husen i Ammeni i staden, för att bevaka sina intressen. Man vill åt gruvdriften och ser även Goren som ett starkt fäste och en landvinning i ett eventuellt krig mot Maldor. Man känner även till det jäsande upproret och stödjer det med olika medel.
Hovet i Goren har ett tillskott i form av en nyanländ rådgivare. Det går rykten om honom staden och ordet "alv" hörs viskas. Det sägs att han kom över bergen i väster. Många tror det är en spion från Maldor.
Potatisvin och öl från Maldor börjar få befolkningen i sitt grepp. Det bedövar mot den bistraste kylan på länge och får dem att uthärda det allt hårdare arbetet i gruvorna, men håller dem även ur Maldors synvinkel bekvämt pacificerade. Man har i Maldor börjat experimentera med ett sinnesförslöande gift blandat i det starka ölet.
Det sägs att en del av de djupaste gångarna under Gorens slott till vilka man tog sin tillflykt inte besökts sedan Skuggans år. Hovet gömmer föremål från före katastrofen i sina förråd. En del av dem har tillhört folket.
Klyftorna mellan de som arbetar med byteshandel i staden, de som sköter gruvdriften och de som har en tjänst på slottet ökar. Orättvisor gnager i folk.
Råttfolket har blivit en vanligare syn i Goren. Efter Skuggans år, när de först dök upp, höll de mest till i övergivna torn och fyrar och runt om i bergen, men nu kan de i allt större utsträckning ses inne i staden. De används inte i gruvdriften dock och i och med att de även ses komma med karavaner från Maldor betraktas de med misstänksamhet. Ett av de fastfrusna skeppen i hamnen svärmas över av råttor och de har ett rykte om sig som tjuvar och pirater.
Styret i Goren har nyligen meddelat att man åberopar rätt till tronen i Maldor genom släktband med Absolon. Detta har satt press på adelsmännen från Maldor som själva slåss om och hävdar rätt till kejsartiteln.
Hur hanterar folk och adel i Goren livet efter katastrofen? Innan Himlaelden så hade de ett gott förhållande och höll ihop. Under Skuggans år så hjälpte man varandra att överleva. Vad händer när de måste skrapa ihop det nödvändigaste för att överleva i ett post-apokalyptiskt samhälle?
När större politiska skeenden och hot om krig tränger sig på ett land som länge känt fred, vad ska de göra?
Kan någon från Maldor eller Ammeni i Goren se problemen i deras egna samhällen speglas och vända sig mot sina kulturer? Vad händer om en person med makt gör det, eller en person som går emot makten?
När skillnader mellan raserna markeras och ökas, hur håller folket ihop gentemot övermakten?
2 kommentarer:
Här är vad jag ser och hör:
Goren är namnet på både landet, ett kargt och fruset bergsområde, och den enda större staden. Fästningen ovanför staden är byggd i klassisk Maldorsk stil med starka, tunga murar, medan staden vid dess fötter bär markanta drag av influenser från handeln med Zaru från innan himlaelden föll.
Lämningarna efter den en gång så vackra handelsstaden är idag mer en förvuxen handelsstation.
Vinden viner in från bukten där fyra skepp ligger frusna i isen.
I bergen runt om Goren finns gruvor där man bryter metall som används i byteshandel med Maldor som gör vapen av den. Var fjärde månad kommer en karavan norrifrån genom bergen med sprit och öl som krigsherrarna använder som bytesvara. Efter varje karavan dröjer sig allt fler maldoranska soldater och legoknektar kvar, för att "skydda" befolkningen och se till att det fortsätter brytas järn.
Först användes främst goblins i gruvorna, men nu har även människor fått börja arbeta där.
Det en gång så fria folket i Goren är allt mer missnöjda med Maldors inflytande. Det finns de som har tagit kontakt med revolutionära element i Maldor som smugglar in sprängämnen med karavanerna. Man planerar ett väpnat uppror där ett av målen är gruvorna där man tvingas slava, men man pratar även om att spränga slottet i Goren.
Samtidigt finns spioner från flera av Husen i Ammeni i staden, för att bevaka sina intressen. Man vill åt gruvdriften och ser även Goren som ett starkt fäste och en landvinning i ett eventuellt krig mot Maldor. Man känner även till det jäsande upproret och stödjer det med olika medel.
Hovet i Goren har ett tillskott i form av en nyanländ rådgivare. Det går rykten om honom staden och ordet "alv" hörs viskas. Det sägs att han kom över bergen i väster. Många tror det är en spion från Maldor.
Potatisvin och öl från Maldor börjar få befolkningen i sitt grepp. Det bedövar mot den bistraste kylan på länge och får dem att uthärda det allt hårdare arbetet i gruvorna, men håller dem även ur Maldors synvinkel bekvämt pacificerade. Man har i Maldor börjat experimentera med ett sinnesförslöande gift blandat i det starka ölet.
Det sägs att en del av de djupaste gångarna under Gorens slott till vilka man tog sin tillflykt inte besökts sedan Skuggans år. Hovet gömmer föremål från före katastrofen i sina förråd. En del av dem har tillhört folket.
Klyftorna mellan de som arbetar med byteshandel i staden, de som sköter gruvdriften och de som har en tjänst på slottet ökar. Orättvisor gnager i folk.
Råttfolket har blivit en vanligare syn i Goren. Efter Skuggans år, när de först dök upp, höll de mest till i övergivna torn och fyrar och runt om i bergen, men nu kan de i allt större utsträckning ses inne i staden. De används inte i gruvdriften dock och i och med att de även ses komma med karavaner från Maldor betraktas de med misstänksamhet. Ett av de fastfrusna skeppen i hamnen svärmas över av råttor och de har ett rykte om sig som tjuvar och pirater.
Styret i Goren har nyligen meddelat att man åberopar rätt till tronen i Maldor genom släktband med Absolon. Detta har satt press på adelsmännen från Maldor som själva slåss om och hävdar rätt till kejsartiteln.
Frågor som jag ser som intressanta:
Hur hanterar folk och adel i Goren livet efter katastrofen? Innan Himlaelden så hade de ett gott förhållande och höll ihop. Under Skuggans år så hjälpte man varandra att överleva. Vad händer när de måste skrapa ihop det nödvändigaste för att överleva i ett post-apokalyptiskt samhälle?
När större politiska skeenden och hot om krig tränger sig på ett land som länge känt fred, vad ska de göra?
Kan någon från Maldor eller Ammeni i Goren se problemen i deras egna samhällen speglas och vända sig mot sina kulturer? Vad händer om en person med makt gör det, eller en person som går emot makten?
När skillnader mellan raserna markeras och ökas, hur håller folket ihop gentemot övermakten?
Skicka en kommentar