Jag vet inte om jag är ute efter konflikt här, mer kanske ett litet mellanspel än en dramatisk scen, men vi får väl se.
Rubiccia drar efter andan.
"Du kallade mig förrädare. Det är förvisso sant, men vad har jag förrådit? Inget annat än mig själv och min vision. Jag har varit långt härifrån, på platser du inte kan föreställa dig, och jag har sett saker som ännu inte skett. Men jag har varit godtrogen och lättledd, framtiden är inte lätt att förnimma, och tecknen jag tolkat som ekon av en dröm. Jag trodde Porfirio var Gorens son, men nu förstår jag att Porfirios son är Gorens son. Jag trodde att Porfirio var klingan som skulle skilja det förflutna från framtiden, men förstår att även det var fel."
Han gör en paus, och betraktar Nanoq.
Jag tänkte ha lite kul med saker som etablerats tidigare i spel och göra mer konkreta saker av det (som Rubbiccias replik om klingan och framtiden, som kommer från samtalet med Porfirio i scen 3).
SvaraRaderaDet är alltså inte skriptat men i linje med min idé om Rubiccia och hans intentioner, och jag såg en möjlighet att brodera ut det.
Haha, förresten undrar jag om jag inte vill använda Rubiccias Story-tell för att påverka Nanoq på något sätt.
SvaraRaderaLåt mig fundera på det.
Coolt. Kör du på så får Nanoq klara sig bäst hon kan. :)
SvaraRadera"Vad betyder Goren för dig, alv?"
Nanoq är sitt vanliga trotsiga jag och sysslar lite lojt med andra bestyr, som att rykta en häst (hon är ju hästtjej :) ).
Och där kom en ny post. Story tell verkar fräckt. Han berättar alltså en gripande berättelse? Spännande!
SvaraRaderaHan försöker berätta en gripande berättelse. :)
SvaraRaderaHan är ju lite malande och tröttsamt ordrik, men där har du nåt, han försöker helt enkelt göra Nanoq rörd med sin saga (bryta ner hennes trots och distans kan man säga).
Det han sagt hittills kan sägas vara själva introt.
Vad säger du, ska vi slå? Rubiccia Story-tell coh Nanoq Resist.
"Goren är allt för mig" svarar alven.
SvaraRadera"Det är platsen för mitt gamla liv såväl som ett nytt, och båda de samma. Jag har en roll att spela, och även du tror jag. Sätt dig ska jag berätta en historia."
*rull*
SvaraRadera0.
Nanoq halar fram en flaska fulsprit och sätter sig, petar lite i elden med ena foten.
"Jag lyssnar, alv."
(Får jag refresha min Reason för en sån här scen?)
Galet!
SvaraRaderaJag tog en pool point och slår 3+ för totalt SL 4 (amazing va?).
I min ödmjukhet kan du förfriska poolen Måns. :)
Återkommer med narration.
"Jag lyssnar, alv" säger Nanoq och Rubiccia börjar tala.
SvaraRadera"Vi tror att vi skapar symboler" säger han, "men det är i själva verket de som skapar oss. Vi formas av dem. Jag är deras skapelse, och du med."
Så fortsätter han med att berätta en historia som är både arketypisk och unik, som kanske alla sagor egentligen. Nanoq kan ana att han berättar om sig själv men känner även Akka, Porfirio och sig själv dansa som skuggfigurer skapade av alvens saga, fast aldrig uttalat. Rubiccia tar sin berättelse från världen innan himlaelden till bortom, bortom stjärnorna och tillbaka och hans ord och röst får Nanoq att känna sig som att hon upplevt, eller kommer att uppleva, allt själv.
OK, säg till om jag tar mig för stora friheter med vad Nanoq känner Måns. Jag gick loss lite pga min höga SL.
Lägg gärna till någon reaktion själv om du vill.
Jag gillar detta.
SvaraRaderaKul! Jag känner att min lite vaga idé om att etablera Rubiccias pladdrighet och idéer fick tyngd av Story-tell slaget. Roligt att utnyttja färdigheter (som jag dessutom gett honom och visar sig vara användbara)!
SvaraRaderaNanoq sitter tyst, lyssnar, nästan utan att andas. Urgai är ett folk som högt värderar skaldekonsten och Rubbiccia är en mästare. Nanoq börjar motvilligt känna att hon tyr sig till alven, att hon litar på honom. Inte som en kär vän eller en älskare, utan som en trygg förnimmelse av ett gott liv, ett meningsfullt liv.
SvaraRadera(Psst, Anders, är han klar med storyn?)
Han är klar.
SvaraRaderaJag med, om du vill avsluta scenen. Den blev bra!
Ja, väldigt! Klipp du. Gillade perspektivet som blev nu.
SvaraRadera