onsdag 2 april 2008

Scen 14, Vasilij och spionen

En bit därifrån står Vasilij och en mindre grupp arbetare och ser männen med makt. De har alla blivit utvalda av tillsynsmannen lite tidigare under dagen, som de som ska få representera gruvarbetarna och hälsa på prinsen.

Vasilijs vän från upproret kommer fram och viskar försiktigt:

"Jag satte ett par på att vakta honom ändå, mannen från grottan. Ville inte att något ska få förstöra mötet ikväll. En del av oss är rätt tveksamma till att träffa prinsen också. Men den här göken, han gömmer sina soldatkläder och smyger iväg till ett ställe där de våra tar honom. Han hade sprängämnen. Mer än det vi har undanlagt. Han vägrar tala, men sade i alla fall så mycket, och det avlöjade honom. Buco kände igen en underton i mannens tal."

Här drar mannen äntligen efter andan.

"Han är spion från Ammeni."

11 kommentarer:

  1. "Spion från Ammeni? Det säger du inte?"

    Vasilij ser fundersam ut. Efter en paus säger han:

    "Detta måste gå att utnyttja. Kortsigtigt är nog våra och Ammeniternas mål lika, men de är ännu ett folk som vill förtrycka oss. Det får vi aldrig glömma"

    "Vad tycker ni andra?"

    Notera att jag inte har nämnt flaskan ännu.

    SvaraRadera
  2. Heh, coolt.

    Många står tysta, men mannen, låt oss kalla honom Gaio, säger.

    "Liera oss med de ormarna?! Mötet med prinsen då? Fast jag har inte sett hans rådgivare som ordnade mötet. Porfirio kanske har låtit mörda honom. Ja så är det förstås! De kommer aldrig att gå oss till mötes. Vasilij, du borde hugga av prinsens hand istället för att ta den."

    Nu har det börjat surra bland de andra också, en del av vilka inte är "med i upproret" men som nu kallar på blod.

    En mängd röster.

    "Gaio har rätt!" "Låt oss ta dem nu, när de är samlade" "Ska vi inte vänta?" "För Nicas far!" "Se på dem, där de står och styr över våra liv" "Vi behöver inga herrar för att bruka gruvan" "Gruvan ger svärd som de betvingar oss med" "Vasilij säg något!"

    Gaio ler.

    "Jag hämtar sprängmedlen", säger han.

    SvaraRadera
  3. "Ta den? Ta den!!!???"

    Vasilij blir röd i ansiktet, han är fullkomligt rasande.

    "Varför i hela friden skulle jag ta prinsens hand? Har jag någonsin postått något sådant???"

    "Hämta sprängmedlen om du vill. Jag har i min ägo en uråldrig flaska med förgiftat vin, och ja, jag har fått den från Ammenispionen. Han vill bli av med prinsen lika mycket som JAG!"

    SvaraRadera
  4. Åh gud, härligt!

    Ta xp för det Jonas.

    De andra börjar skalla "Vasilij, Vasilij!". En bit därifrån står en grupp från prinsens sällskap (inte så de har hört samtalet eller så), de har också betraktat männen kring elden på avstånd, men nu rör sig en kvinna därifrån mot er.

    Gaio stannar upp. "Stilla er!" Mot Vasilij: "En förgiftad flaska vin? Hoppas han delar den med officerarna, så de alla dör ikväll. Vi tar över lägret och med Porfirio död snart hela Goren."

    Kvinnan är bara några meter bort nu.

    "Vasilij?"

    Det är din mor.

    SvaraRadera
  5. Åh herregud.

    Vasilij svarar inte Gaio. Han står helt fastfrusen vid marken, kan inte röra sig. En tår letar sig fram på kinden, han stirrar sin mor i ögonen och omfamnar henne, utan att säga ett ord.

    SvaraRadera
  6. Vajert!

    Det är en fin scen. Vasiljs mor stryker en darrande hand upprepade gånger över hans hår, mumlar hans namn.

    De andra har tystnat.

    Du hör henne viska "jag trodde aldrig jag skulle få se dig igen"

    Så ser hon från Vasilj mot de andra och tillbaka igen.

    "Vad är det för prat om prinsen?"

    SvaraRadera
  7. Vasilij blir genast spänd när hans mor nämner prinsen.

    Vågar jag berätta för henne nu? Hon är ju fortfarande i hans tjänst, blev inte utkastad som jag.

    Vasilij, med handen runt sin mor, börjar föra henne en bit bort, utom hörhåll.

    "Folk är bara uppspelta inför prinsens besök. Det är inte varje dag vi får sådan här uppmärksamhet, vi hoppas att det kan leda till lite bättre arbetsvillkor för oss här nere."

    Han ser sin mor i ögonen.

    "Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men du har alltid funnits med mig när tiderna varit svåra. Du kommer alltid att finnas med mig i mitt hjärta"

    För Vasilij känns det här som ett avsked, han vet inte om han kommer att leva när skymningen faller igen.

    SvaraRadera
  8. "Jag ska tala med Porfirio! Vi ses senare, du och jag", svarar mamma.

    Jag gillar det här!

    I och med att du åker bort nu och beroende på vad de andra gör så klipper jag den här scenen, eller fryser kanske jag ska säga.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.