Så att alla har något att göra ...
Det är morgonen efter och lägret håller på att packas ihop. En grupp spejare och jägare som redan gett sig ut i förväg kommer tillbaka. En av dem gör halt inför Porfirio men tar sig inte tid att sitta av inför sin prins, från hästryggen berättar han hur de hittat de vakter som gav sig av med Rubiccia döda i snön, men rådgivaren är försvunnen.
Vakterna hade träffats med både pilar och sedan fått struparna avskurna. Det fanns spår efter ett mindre sällskap runt platsen. Det var allt.
"Den lilla vinden" säger en av de andra jägarna, men mannen som först talat rör inte en min.
Jag tänker mig att Nanoq är i närheten och hör det här också.
Peter och Måns, jag avvaktar här och ser vad ni vill göra. Är det för vagt och kryptiskt för att engagera er så har jag så klart saker att följa upp med, så spela på eller ställ frågor.
Ooo. Oväntat.
SvaraRaderaSå underligt. Verkar farligt. Händer det något farligt i bergen?
Till vakten: "Ta oss dit. Ge oss en häst och ett vapen." (Prinsen talar om sig själv i tredje person.)
Är det här jag skall möta mitt öde? Med avskuren strupe som en galt vid slaktetid?
Hur är det med flickan…kvinnan?
Till Nanoq: "Du behöver inte stanna här i snön och kylan, vännen. Du kan ta med dig några vakter och resa tillbaka till palatset. Vill du det?"
Den lilla vinden?
Till jägaren: "Den lilla vinden?"
Jag gillar verkligen inblickarna i Porfirios huvud.
SvaraRaderaJägaren sneglar med blicken mot spejaren som först hade ordet.
"En ny ledare för nomadfolket, en ung kvinna, livsfarlig med ..."
"En legend och vidskepligt prat, min prins", spejaren låter irriterad.
"Livsfarlig med både båge och kniv ... sägs det", fortsätter jägaren, lugnare nu.
"Hon kallas visst Den lilla vinden på deras språk."
Nomadfolket, är det mitt folk eller ett annat?
SvaraRaderaPeter, fantastiskt inlägg!
Det är ditt folk. Vi kanske måste döpa dem?
SvaraRaderaUrga-folket. En medlem av folket kallas Urgai.
SvaraRadera"Ge mig vapen och en rustning. Jag följer med."
Har mitt folk äntligen rest sig upp?
Urga-folket/Urgai - superduper!
SvaraRaderaÅh, de vildsinta Urgaierna. Suveränt.
SvaraRadera"Äh…beh…veh…öh… Öh… Vänta! V-v-va? Nä, du är fri att göra vad du vill."
Et fånigt litet skratt.
"Alltså, du behöver inte resa till palatset just. Du kan åka vart du vill. Ingenting kräver att mina, jag menar, att du … Äh, alltså, det finns ingen som kräver att du skall följa med. Tvärtom. Du har vår välsignelse att göra vad du vill. Åk hem."
Som jag just ser det så har jag erbjudit Nanoq en gåva. Jag har gjort något snällt här, när jag låter henne återvända till värmen och lyxen i palatset, eller vad hon nu helst vill göra. Det är ju bara för att hon skall tycka om mig.
SvaraRaderaFår jag 3 XP för "attempting to win their affection"?
Haha, givet!
SvaraRadera"Nej. Jag följer med."
SvaraRaderaNanoq tar tag i tyglarna på en sadlad häst och gör en ansats att sitta upp.
"När ger vi oss av?"
Hehe. Bra.
SvaraRaderaKlipp till platsen för överfallet?
Klipp till platsen för överfallet!
SvaraRaderaDet här är underbart. Porfirio rakar in XP för sin obesvarade kärlek, och Nanoq följer sina Keys och det går mot varandra men ändå åt samma håll. Spänningen mellan de här karaktärerna är sjukt kul just nu.
Ge mig en stund att beskriva scenen bara.
Det är inte så långt därifrån. En bit från färdvägen mot gruvan, i närheten av en trång passage genom bergen.
SvaraRaderaEn man står lämnad kvar som vakt men när ni kommer så har han backat bak mot en bergvägg en bit från kropparna som föratt söka skydd, och han ser sig skrämd omkring.
"D-de är k-kvar" skakar han fram, "jag hör saker i vinden".
Mannen inbillar sig inte bara, skuggor syns röra sig inne i klyftan och ett dovt vinande ljud rör sig mellan stenväggarna. Det kanske bara är vinden men låter ibland som mänskliga viskningar och rop.
SvaraRaderaBara för att försöka tillföra något så vill jag hålla prinsen och mitt folk ifrån varandra.
SvaraRaderaJag vill med sense danger försöka åstadkomma detta.
Coolt, jag är sugen på att börja använda abilities kreativt.
SvaraRaderaDe finns ju i närheten, det kan vi vara öppna med, och du ställer dig ivägen för och skapar på så sätt en oförutsägbar utgång för något som jag annars hade drivit mot, så det är bra att du tar ett slag här.
Men hålla dem ifrån varandra hur, exakt? Försöka få Porfirio därifrån innan han upptäcker dem eller bara hålla avståndet?
Du får slå en unopposed roll då, och lyckas du uppnår du din intention.
Det är inte så noga egentligen. Sense danger är för att jag ska veta var faran finns och på så sätt kunna veta hur jag ska agera för att kontrollera situationen. Nanoq upplever ett dilemma här, även om inget ännu satts på spel. Hon vill förekomma det genom att agera. Och kanske ta en Key när allt är över...
SvaraRadera*roll*
Landar på 1.
Två totalt alltså; du har väl competent.
SvaraRaderaDe här märkliga ljuden vispar fram ur klyftans mynning - ett dunkelt hål som drar blicken till sig - men Nanoq anar att faran finns ovanför.
Samtidigt vibbar hon inn att det nog inte är någon direkt fara för deras liv, då hade Urgaierna redan dödat dem, det känner hon.
Nanoq höjer blicken försiktigt, utan att med huvudet visa att hon tittar uppåt, och ungefär tre manshöjder upp skymtar ett flertal gestalter på varsin sida klyftmunnen.
Vad gör du nu?
"Det finns inget i vinden ynkrygg. Så, var det något med överfallet vi bör se? Annars föreslår jag att vi återvänder, min Prins."
SvaraRaderaDet sista sägs till Porfirio. Nanoq tittar honom djupt i ögonen.
Och nej, jag hamnade på 1 totalt.
SvaraRaderaLåt se om jag har fattat saken rätt.
SvaraRaderaEn trång passage genom bergen, vaktad av en ensam, vettskrämd spejare, ligger Rubiccias döda vakter. Högt ovan oss, på klipporna skymtar Nanoq några gestalter. Urgaier, förmodligen.
Vi har väl rest hit till häst. Porifirio har på sig sin gyldene rustning, som gnistrar i kapp med snön. Han hoppar av.
Talar kvinnan verkligen om för mig vad jag skall göra?
Porfirio ignorerar Nanoqs ord. Visar med en gest att han vill titta på kropparna själv. Han spankulerar runt bland dem, petar lite med spetsen av sitt svärd bland deras kläder och tillhörigheter.
Har de blivit rånade eller hänger överfallet uteslutande ihop med Rubiccia? Vad gjorde de när de blev överfallna; var det ett läger, eller reste de bara igenom? Finns här några boplatser i närheten? Åt vilket håll reste banditerna när de for? Till fots eller till häst? Man behöver inte vara jägare före att se spår i snön…
Hehe, din buffel! ;)
SvaraRaderaBuffel? Jag har precis börjat värma upp! :)
SvaraRaderaPeter,
SvaraRaderaPorfirio ser faktiskt spår i snön. Eller snarare avsaknad av dem. Det verkar inte ha varit något tumult kring överfallsplatsen. Rubiccia och vakterna verkar inte ha slagit läger.
Ett enda spår leder bort från platsen, i motsatt riktning, in mot klyftan.
Hästhovar.
Nej, vänta, där bredvid även en människas fotspår!
Måns, jag kollade rullaren och du slog 1, men det lägger du till din ability-nivå, Competent, som är 1. Tillsammans alltså två som slutgiltig Success Level.
SvaraRaderaFasen vad svårt. Så många valmöjligheter.
SvaraRaderaPorfirio tittar in mot klyftan. Sedan på Nanoq. Först vill hon absolut följa med, sedan återvända direkt? En impuls är att flyga på henne, spöa upp henne, driva bort henne och tvinga henne att hata honom. Det är ju inte mer än rätt.
Följa spåren? Och uppnå vadå? "Prins Fyllefest på äventyr i bergen." Vilken fars!
Återvänder till de andra och sitter upp. Tar sig fram till Nanoq. Nära. "När vi är bland folk måste vi vara annorlunda." Nickar åt vakternas håll. "Det är som ett spel. Du är en Urgaikvinna, inte en jämlike. Titta mig inte i ögonen och tala inte innan du blir tilltalad. Någon borde ha informerat dig om etiketten."
Viskar, knappt hörbart: "Förlåt."
"Jag ber tusenfalt om ursäkt min prins. Det ska inte upprepas igen"
SvaraRaderaNanoq tittar ner i marken.
"Men säg mig, är den här rådgivaren, Rubiccia, viktig? Jag känner bergen och de hemliga stigarna. Jag erbjuder Er min hjälp, O högburne."
"Inte för min skull. Vad vill du? Vi gör som du vill."
SvaraRaderaPorfirio ser trött ut.
"PORFIRIO!"
SvaraRadera"Porfirio"
Effekten är märklig. Prinsen hör sitt namn eka mellan väggarna i klyftan och samtidigt som en viskning nära sitt ansikte.
Rösten är en kvinnas.
"Vi har din rådgivare. Vill du se honom leva så gör som vi säger!"
"SOM VI SÄGER!", hörs ekot.
Så Rubiccias röst, märkligt platt, tonlös.
"Porfirio ..."
Bra Bang, Anders!
SvaraRaderaMåns, säg till om du tycker att jag går för fort fram. Det här är vad jag vill göra om Nanoq inte lägger sig i. Säg stopp så backar vi till vilken punkt du vill.
Porfirio drar sitt svärd och höjer det mot skyn. Talar ut i mörkret och kylan.
"Vi är prins Porfirio av Goren, hertig av den gyldene kalken, han som uträttar stordåd, befälhavare över de Valaisiska bågskyttarna, storvisir av de vidsträckta vidderna. Vid vår födelse frös havet till is från Pedua till Maldorska sydkusten av respekt för vårt framtida öde. Vid Efes håller prästerskapet eldarna brinnande till vår ära, året om, dygnet om.
Underskatta oss icke. Vi böjer oss inte för någon. Vi är Absolon återfödd. Vi är solen på jorden.
Du har tills soluppgången imorgon, häxa, att återbörda det som är mitt. Lyd mig nu och jag skall visa nåd."
Så vänder han sig till sitt följe.
"Nu reser vi till gruvan."
Nu blir jag väl av med den "rådgivaren", kan man hoppas.
På vägen, om inget händer som stoppar oss (Måns? Anders?), utom synhåll från klyftan, kräks Porfirio. Blek och rädd.
Inga invändningar alls. Stackars Porforio... :)
SvaraRaderaAnders, däremot skulle jag vilja ha en scen med Lilla Vinden. Hade jag kommit på något coolt sätt att fixa det inom systemet hade jag gjort det, men nu säger jag bara till istället. Helst ger sig Nanoq av i skydd av natten och spårar urgaierna.
Inga invändningar här heller Peter!
SvaraRaderaJag tycker du pingar din Vengeance-Key. Du åsamkar någon i din närhet (a lackey) "Harm" och i förlängningen även dig själv.
Dessutom får ni båda 2 XP för det här var en Key Scene.
Måns,
En scen med Lilla vinden - betrakta det som klart.
Jag ska bara se vad Jonas och Johan tar sig för så kanske senare i kväll.
Peter,
SvaraRaderaTack förresten. Jag blir superglad när någon säger att mina bangs är bra. Men det är inget mot hur det känns när jag får sådana svar på dem.
Coolt.
SvaraRaderaJag är inte övertygad om att min Vengeance är pingad, dock. Jag ser inte riktigt Rubiccia som en underhuggare, någon som jag kan kontrollera, snarare som ytterligare en bossig typ som vill bestämma Porfirios öde. Rubiccia är inte "jag", han är en av "dom". Framför allt har motivationen att bli av med honom inget med självhatet att göra. Verkar det rimligt resonerat?
Verkar det rimligt resonerat?
SvaraRaderaMycket.
Jag köper det, och tog fram boken och kollade och tycker du har rätt även utan ditt perspektiv.
"Jag och dom", mycket bra.